Malmö... lite från ovan!

Malmö kanske ser ut som vilken stor europeisk stad som helst 16 våningar upp... men skenet bedrar!


Jag är här och ska spela för, eller snarare mot, vinnarna i Handbolls SM. Malmö Arena, det nya skrytbygget som har huserat Melodifestivalen några år i följd, är scenen vi ska inta ikväll. I horisonten pekar ett annat bygge som ett litet, litet stift, vridet och förvrängt... När ska vi få en riktig, riktig hög skyskrapa i Sverige?

Vilka är vi då som har höghöjdsövningar i Malmö kanske du undrar? Jo, Magnus Bäcklund är kapten, styrman är Stefan Brunzell, Per Björling, andrepilot och Jag står för lite skakig kartläsning, Patrik Lundström, steward och den här flightens värdinnor är Frida Pettersson och Caroline Jönsson. Vi spelar ca 40 cm över marken och kommer ha take off 22.15 zulu time enl. tidtabell. Flighten kommer ta ca 2 x 25 minuter plus 1x 50 minuter. Undrar om vi hinner tanka något i mellanlandningarna?

LA Rental har checkat in backline! Kanske hade dom lite övervikt på mitt trumset? Jag skickade ridern jag brukar använda när jag spelar med t.ex. Emilia de Poret, utomlands. Man tar i lite i överkant för att på så sätt vara säker på att man får något drägligt att spela på. Nu hade visst LA Rental lustläst min rider och lyckats följa den.
Trummorna jag önskade och dom hade med sig var Yamaha Birch Custom Absolut i snyggt svart lack med storlekarna 22", 16", 14", 12", 10", alla med traditionella djup. 14"x 6" och 13"x 4" virveltrummor.
Underbart stämda var dom redan när jag kom, nya Remo Emperor Clear och Ambassador på virvlarna. Bra fixat LA, inget att klaga på alls och det är nog, ta mej fan, nästan första gången för mig i Sverige?!


Självklart blir avgången försenad, askmolnet på vår flight var fylla hos passagerarna och vi hade till och med en kapare på scenen!!! När vi tillslut landat ca 20 låtar senare visste inte passagerarna ens om det var vi eller DJ'n som spelade musik.
Nu får den sportiga killen ursäkta mig?! Berätta för mig snälla någon vad det är, 8 gånger av 10, med män, dryck och sport som inte riktigt fungerar ihop. Mer regel än undantag på den här sortens speljobb, när man är tvungen att frottera sig med drucken manlig publik i sportsammanhang, är att man får onödiga kommentarer, sina instrument nästan sönderslagna och en garanterad hinna ölkladd på pedalborden. Är det urtidsmänniskan som gör sig påmind
Jag får i alla fall "spunk" och det är just på grund av det här jag alltid kommer på, tyvärr för sent, att sådana här spelningar inte är för mig.

Nu hade vi väldigt roligt ändå, bandet. Det lät fantastiskt bra om än lite odynamiskt och man hoppas att det där ute i kabinen fanns någon resenär som lyssnade, uppskattade och förstod att vi faktiskt spelade på riktigt. Stefan hade verkligen plockat ihop ett riktigt kul band och hans styrning var, som alltid, bra!
Ett kärt återseende var Henrik Johnsson som var kvällens konferencier. Fina och roliga minnen från inspelningen av Musikmaskinen 2008 poppade upp... tycker verkligen om honom och uppskattar hans pålästa och vetgiriga personlighet.

Nu, medans jag skriver... jag kan inte hjälpa att jag överhör ett roligt samtal... jag sitter på tåget hem, trött och på andra sidan gången, bredvid mig, sitter en kille... Han berättar om sitt nyinförskaffade YAMAHA DTX. Han är otroligt nöjd! Jag känner mig som en liten Yamahaspion som skriver om det, han skulle bara veta...



Ps. Om ni funderar på att ta trumspelet till nya höjder kan jag verkligen rekommendera en jätteskön stol! Ds.

På turné... men där står dom och dammar!

Min hylla på Budwheels och under handduken en vilande liten Japan...


Precis hemkommen från en mindre turné, Oslo nu senast... Nu skulle man kunna tro att det var i musikens tecken men det är helt fel! Jag har varit på turné med med ett glasögonföretag. Har gjort tre blomsterarr. satt upp och placerat ut 22 st plexifigurer, lagt lite blå matta och pyntat lite snyggt mm.. Det har varit med ett band på turnén som spelat cocktail under minimässan. Efter lite efterforskning har jag förstått att jag tjänade på en höft dubbelt så mycket som bandmedlemmarna, då får man räkna in att jag är helt outbildad och har ca 3 månaders erfarenhet av mitt nya arbete. Hur fan går det till kan du undra? Det gör jag med!

Hemma i min hylla står ett utav de härligaste, vackraste och välljudande trummor någonsin tillverkat och dammar. Jag har ca fem års utbildning, nära på 15 års arbetslivserfarenhet inom musik... och jag gör blomsterarr som vid en närmare granskning säkert skulle utesluta mig på livstid från floristernas riksförbund!


Del av utställningen.

När ska kultur få kosta i det här lilla sketna landet, när ska det läggas in i en svensk familjs månadsbudget att köpa musik, gå på konsert eller se på film på biograf i stället för att inte bara köpa tekniken för att åtnjuta den, kulturen, helst gratis?
Det hela verkade börja när det i början av 90 talet skulle bjudas på gratis livemusik på den lokala klubben, baren och utestället för att dra folk. Rätta mig om jag har fel...

Slutligen... när ska jag och mina kolegor sluta få höra att vi får mindre betalt eftersom att vårt arbete är roligt? Eller när ska det sluta låta som vid en löneförhandling hos ett större Tv produktionsbolag härom året?: - Vi tänkte du skulle få lite mindre betalt i år för du kan ju det här nu...
Finns det fler yrken där du bestraffas för din kunskap och erfarenhet?
Adam


Ps. En liten aux- virveltrumma att rekommendera, den ligger och vilar på den översta bilden men annars låter den fantastiskt i alla lägen! NSD1260MBGW
[MUSASHI] Ds.

NSD1260MBGW


Under allt annat än tystnad... bl.a. på Tranquilo!

Foto: Renée Hankvist


Bananstaden och Säffle! Clinicturné igen, Jmmy Wahlsteen och jag under koordinering av Renée Hankvist.
Jimmy har många fina gitarrister och åhörare i sin grupp, jag har bl.a. två keyboardister?! Här gäller det att tänka blixtsnabbt! Tack och lov tycker de om programmera trummor och beats i sina hemstudios vilket gör att jag kan ge lite roliga tips och idéer de kan prova hemma. Några timmar senare plågas jag koncentrationshuvudvärk och av känslan att jag inte kunnat förmedla tillräckligt med matnyttig information.

På eftermiddagen försöker vi entusiasmera deltagarna till att ta tag i deras mål och delmål. En deltagare vill få gig till sitt orginalband, en annan drömmer om att göra reklamfilmsmusik och någon sitter bara tyst och ser drömmande ut genom fönstret på våren som börjar knoppa. Kanske är han nöjd med det han gör, gilla att lyssna på jazz!

Jimmy bränner plötsligt av en lång lista med tips hur du sprider din musik över nätet, han vet hur man gör, med sina över 600.000 visningar på YouTube! Alla börjar anteckna, till och med den drömmande Jazzgossen... på små gröna PostIt-lappar som han gömmer i sin plånbok. Det är fina gåvor Jimmy ger.
Jag ger mer en cynisk och svart föreläsning om hur dålig gageutvecklingen varit under de 10 senaste åren...

Alla verkar till slut mycket nöjda och innan vi åker mot Säffle äter vi så klart en riktigt bra middag på Tranquilo, en alternativ grillrestaurang jag gillar mycket... att sen minnet från ett fantastiskt gig på just Tranquilo, med Magnum Coltrane Price den asvarma sommaren 2007, gör sig påmind i gör inte middagen tråkigare.

Säffle! Vi huserar en mer eller mindre uttjänat lagerbyggnad, där taket rasat in av vinterns snömassor och min lokal blir hopplös att spela trummor i. Hårt, starkt och fult ljud gör att jag nästan drar mig från att visa olika beats och grooves. Det blir så starkt att jag ser mina elever blinka varje gång jag snuddar vid en trumma. Under en låt jag spelar med backtracks solar jag ganska mycket och snabbt under ett parti och mina åhörare blinkar då så högfrekvent att jag nästan börjar skratta åt eländet... R.e.m, ( rapid eye movement), i takt!

Trummorna jag har med mig på mina clinics är mitt fantastiska Yamaha PHX kit men jag har verkligen krympt det till det minimala för att få plats i en bil. 18" bastrumma, 10" och 14" pukor och virveln är min 13" Dave Weckl.
Det blir extra roligt att spela dom trummorna när man ser hur skepsis skiner i mina deltagares ögon när dom förväntansfullt äntrar cliniclokalen och får se det lilla, lilla trumsetet. Den slutliga skönheten ligger i hur deras mungipor börjar peka uppåt när de hör dom, trummorna... jag har stämt ner bastrumman lågt och den sticker verkligen hål på myten om att en trumma ska vara stor för att låta mycket!

Annars rekommenderar jag dom trumsetsköpsugna deltagarna att titta lite extra på Yamahas nya Rock Tour serie... mycket trumma för pengarna och så har dom väldigt vackra färger att välja emellan... kolla du också!
Rock Tour

I krig med kärlek...



Glad Påsk!

Jag tillbringar inte den här Påsken med familj och vänner utan på Orionteatern med Mor Courage och hennes barn. Min nya familj den här Påsken är medlemmarna i en pjäs skriven av  Bertolt Brecht.

Jag vet inte vad det är med teatern som får mig att må så bra... dels är det väl stämningen bland alla medverkande som gör att man trivs, alla nya möten med starka och egna personligheter. Dels är det väl mörkret, det intima förhållandet till publiken och att nästan alla konstformer är representerade, text, skådespeleri, ljud, ljus, bildkonst och musik! Jag älskar att vara på en teater och längtar konstant efter det sedan jag, från och till, arbetare på Uppsala Stadsteater under hela 90- talet.

Nu var ett tag sedan jag spelade på teater, senast var med Pia Johansson och Katrin Sundberg i föreställningen "Allt man aldrig fått göra..." på Rival. 2008. Tyvärr blev det kortare än man önskat...

Tillbaka på Orionteatern. Pjäsen behandlar frågeställningen, "Hur ska man kunna leva ett gott och bra liv i en värld som inte erbjuder någon godhet utan bara ondska?!" Mor Courage äger ett Marketenteri och gör sitt levebröd på att sälja varor till soldaterna under det 30-åriga kriget. Hon lever på krig!

Jag undrar hur många människor eller hur många musiker som lever på att gör sitt levebröd på "ickegoda" saker? Är t.ex. en musiker som gör reklammusik för bilar oetisk..? Hur många gånger har jag inte gjort oetiska gig?! Skulle jag ta ett partygig i morgon hos en vapenhandlare i Afrika? Skulle jag, om jag hade haft ett val, varit kapellmästare i film producerad av propagandaminister Goebbels? Man måste sätta gränserna själv, så klart, men en sak är säker jag tjänar mycket mer pengar på ett företagsgig för Volvo än här under 3 kvällar på Orionteatern. Men det känns viktigare och riktigare på teatern.

Jag vikarierar för Jouni Haapala, han gigar med De Lyckliga kompisarna under Påsken. Noter, inspelningar och övrigt material är fantastiskt förberett av honom och jag har suttit med på en föreställning för att få alla cueer i kroppen.
Det finna bara ett problem, koordinationen hos mig är inte riktigt lika väl utvecklad som hos Herr Haapala, han envisas med att lägga ut ljud på sina synthtrummor på det mest fantastiskt oväntade ställen, en bastrumma på FEL fot, en "Åsnekäke" på 2 meters håll medans man spelar Cajon... och sen ska man plötsligt spela akustiska trummor med Congasolo... Huga! Nu har jag spelat två föreställningar, en kvar, och det har gått nästan helt felfritt... men vad jag har fått koncentrera mig... Tack kära Betablockerare! Tack också Magnus Larsson, kontrabas och gitarr, Hanna Ekström, viola och Johan Arrias, saxofoner, för det fina bemötandet!
Ha en fin helg nu!
Adam


Ps. Som den Fältartist jag är måste jag passa på att säga att mitt "vapen" i krig skulle vara Yamahas hardware. Kolla t.ex. in det här fantastiska nya virvelstället, SS950, med centrumkula och "spikar" att fälla ut... Ds.

SS950

 


Kan man bli riktigt mätt på musik...



Jimmy Wahlsteen
och jag på miniturné, förlåt microturné och det känns extra bra att åka med honom.
Våra Spanien och Englandsresor tillsammans med Emilia de Poret går till historien som de roligaste och mest kulinariska i mitt liv. Har vi tur kan vi nog få i oss något gott även den här gången.
Nu destination Örebro för clinics, han gitarr och jag trummor. Jimmy passar på att snacka och promota sitt nya album 181st Songs. Först gör vi ett nedslag på en musikaffär där Jimmy ska framföra ett par låtar. Jag spelar min modifierade Cajon på en av dom under kvällen.

Clinics är en relativt nytt begrepp för mig, inte att jag inte har besökt just sådana, tro mig, kommer t.ex. aldrig glömma Greg Bissonettes och Vinni Colaiutas clinics jag besökte som ung när jag pluggade musik i Hollywood. Året var 1987, magen full av Lasagne från den Italienska krogen jag åt på varje dag, sen en konsert eller workshop, musikklubb eller just clinic... Minnen för livet!
Nä..Clinics är nytt begrepp för mig för att jag ger dom idag...  Att man får agera pedagog är mer än givande.
Man får röra om i grytan av de kunskaper man man samlat på sig under åren och det dyker upp ingredienser man glömt man hade införskaffat sig. För varje slevtag upptäcker man något nytt och slutligen inser man att dom som spisat ens clinic faktiskt tycker att grytan både värmde, var näringsrik och förhoppningsvis riktigt god. Att du på köpet även kan skedade upp en bit morot till dig själv inför kommande jobb är ingen nackdel.

Det mest fantastisk med att hålla i clinics är mötena med alla människor, att få deras frågor, få höra när dom berättar om sina drömmar, mål och visioner.

Men vad har jag då på min clinicmenyn? En nypa hand, sittställning och teknik, en handfull psykologi, ett kilo erfarenhet, allt kokat med en fond av gehör och kryddat med grooves och dynamik. Tyvärr kan jag inte själv läsa recept men jag talar dock om kunskapen och behovet av att kunna läsa vid olika sorters arbeten...
Noter är förresten något jag arbetar hårt med nu då jag har tröttnat på att ha mitt okunnande hängandes som ett ok över mina axlar.


Nu är jag på väg hem igen efter lyckade dagar och många fina möten. Som pricken över I har Jimmy och jag under den här helgen blivit bjudna på både Spansk och Asiatisk mat i toppklass av Medborgarskolans representant Reneé Hanqvist. För övrigt är det hon som kokat ihop hela den här idén med att låta oss göra clinics.


P.s. Om jag skulle köpa en ny kastrull, skulle det bli den här! John har lämnat Yamahaköket och det lär bli svårt att få tag i den här fantastiska signatur virveln i framtiden... det ryktas att det finns ett fåtal ex kvar?! D.s.

BSD1465NJR

BSD1465NJR

14" x 6 1/2" Birch Snare Drum; John"JR"Robinson Signature Model


"I framtiden kommer var och en att bli känd i 15 minuter."

Övningshörnet i matsalen. Yamahas DT Exspress IV.

Vaknar, vinkar av sonen som med lätta steg går till skolan med sitt gitarrcase på ryggen. Tänk om man hade haft Rytmus att gå till när jag var ung. Stimulerande gymnasiegång var inte direkt vad jag hade, 4 årig teknisk i Uppsala bland HP räknare och Cavaletbärande förtidsgubbar. Fysik, kemi och teknologi är det inget fel på men lärarna jag hade kunde med säkerhet skrämt intresset ur den mest fullfjättrade Nobelpristagare.
Ärligt talat hade väl trummorna och musiken redan tagit grepp om min själ på den tiden, textblocket fick precis plats att gömma bakom den praktiska A4 storleken på läroboken ALLT OM KEMI.

Nu har jag inget jobb idag, varken musik eller annat... kaffe, frukost och... öva, det där nya jag tvingar mig till.
Jag är urkass på att slå enslagsvirvel och att slå samtidigt med höger och vänster hand, t.ex om man ska bygga upp ett crecendo på golvpukan och virveln, en takt med 8 dels trioler i en Shuffel. Det mest elementära!
Troligtvis har tvåslagsvirveln förstört det där och jag har glömt att underhålla den tekniken som var så lätt när jag började spela. Ibland har jag kommit på mig själv under Singing Bee, att titta med skräckblandad förtjusning när Jouni Happala knattrar iväg en enslagsvirvel i rasande tempo, helt oberörd! Det håller jag på att öva på nu...

Jag funderar på vad som är den där driften bland alla unga som vill hålla på med musik som yrke? Jag menar min son har växt upp med en pappa som varit borta mycket och har haft minst sagt knaper ekonomi. Han har sett sin fars besvikna ansiktet när inte den där turnén blev av...
Han har inga tvivel trots det. Han ska spela musik!
Är det behovet av att få uttrycka sig, är det att stå på scenen framför folket, att bli sedd, är det att bli känd, är det för att täcka det där hålet med känslan av att inte räcka till? ( På på scenen och några timmar efter giget känner man sig fullkomlig och glömmer man att man har det, hålet).
Är det också det lilla hålet och dess förmåga att växa sig större som gör att så många konstnärer, musiker, skådespelare och artister måste ta till drogerna och alkoholen? Det är klart det är...
Jag har precis blivit lite äldre till och känner mig exakt som Kalle när han skuttar iväg på morgonen.

Framför mig på väggen sitter en liten bild på Andy Warhol, har inte tänkt för än nu varför jag har placerat bilden på honom just där. Snett hänger han, med någons händer i ett strypgrepp runt halsen...


Ps. Väntar med spänd förväntan på nya DTX padsen, kolla in dom här så länge så återkommer jag när dom landar... Ds.

Berns... BARA MITT!?

Jonas Gröning spelar inte så lite solo...

Vilken vecka! Stefans Gunnarsons release, jag hade fölsedagsmiddag på Pa & Co och sen Melodifestivalen... nu borde en vanligt funtad man använda söndagen till tystnad och reflektion men inte jag inte. En stående Söndagsnedladdning i den lilla familjen Kårsnäs är att träffas på Berns och lyssna på Jocke Bergströms Söndagsband. Första gången jag stötte på honom med band en Söndag måste ha varit 2001 på Kungsgatan, bredvid Faching, Worldtrade Center, där de spelade ett antal gånger innan de flyttade till Eken för att fortsätta till Norrlandsgatan. När begreppet Sköna Söndag växte sig riktigt stor huserade de i Blue Moon Bar, Kungsgatan.
Nu spelar de på Berns i Asiatiska... En fantastisk lokal där jag faktiskt ibland kan finna mig sittandes en vanlig vardag med dagstidning och kaffe, något är det som drar, kanske är det min längtan till hotellreceptioner nu när det är glesare mellan turnéer... kanske är det bara att det är sådan fin atmosfär... fantastiskt bemötandet av personalen eller den härliga menyn. Kanske mest av allt är det historiens vingslag. Jo, så är det! Jag gillar just Berns för att det sitter något i väggarna... det känns väldigt hemma och bekant!

Nu tillbaka till kvällen. Nästan samma material spelas med vissa undantag, det gör inget för det är olika framfört varje gång och just det små skillnaderna blir som en liten tävling att leta efter, en speciell harmonik från Jonas Gröning på sitt Yamaha S90 XS, en extra glittrande passage från Gitarristen Max Schultz, ett galet fill i slutet av en låt från Magnus Persson eller som igår, när ALLA lämnar sina platser under den ovetande Jimmy Källqvists bassolo. Han tittar upp efter några takter och ler över att bli lämnad ensam. Smakfullt!

Nu är det ju inte bara mysigt att sitta där
med sin son och nicka igenkännande åt vänner och bekanta, det är fruktansvärt jobbigt också... Varför får inte jag spela, det värker i kroppen, man vill bara gå upp, suget kan tänkas likna en heroinists men istället för att rusa ut i Berzelipark och leta efter harm fingrar man lite rytmiskt på glaset, stampar lite med foten för att få ut det värsta, sen hem, fort som fan... Jag har precis lärt mig vända just det spelsuget till energi för nästa veckas övning. Jag har faktiskt börjat öva nu igen efter ett par års totalt ointresse. Teknikskillnaden är enorm och saker som inte har fungerat riktigt i time tidigare är skrattretande tighta och det redan nu efter några enstaka veckor.

I veckan väntar förberedelser inför en liten clinicturné i Mälardalen som Jimmy Wahlsteen och jag ska göra...

Kanske hinner jag också med en kopp kaffe, lite vin eller så i vardagsrummet... mitt vardagsrum!

Västkustskt på Östkusten... Säg det fort tre gånger!

Mycke Yamaha var det på scenen...

Fick ett samtal av Stefan Gunnarsson, (Så ska det låta pianisten), för några veckor sedan, - Adam jag vill ha releasparty för mitt nya album i Sthlm, är ombed att ringa dig... hur gör man?
Nu är det ju så att Stefan och jag bara mött varandra en gång tidigare på ett Yamahaevent i höstas på hotell Anglais. Jag kände mig smickrad och bestämde mig för att hjälpa till så mycket som jag kunde... ja, hur gör man?
Jag satte mig ner och funderade på hur jag skulle vilja att mitt egna party skulle se ut, berättade för Stefan om mina egna drömmar men som om det var en väl beprövad form.

Berns salonger är ett rum där musik kan få nå fram till lyssnaren utan minsta spår av källardoft, skavd rockklubb eller skam för för det man gör... En ton på Berns har liten mer skimmer?! Att Ingmari Pagenkemper är nöjeschef där gör ju inte saken sämre, hon har verkligen känsla för artister, konserter och events.
Jag förde Stefan och Ingmari samman och sen kontaktade jag Renée Hankvist, (rhp), en hungrig och kompetent tjej som bokat många av mina clinics och som bl.a. hade del i eventet GitRnite härom kvällen. Bad henne att hjälpa till...

Nu till kvällen och resultatet. En fantastisk kväll i en full sal, viprum i Katthavet, vin, öl, tre sorters wraps, skratt, förväntningar, nerver och allt ackompangerat av kristallkronor och Adam Fietzs känsla för feelgoodmusik från Änglarnas stad. Folk hade trevligt på riktigt!
Stefan äntrar scenen med sitt band och gör ett mycket fint framträdande. Guldmedalj får Rasmus Kihlberg för sitt trumspel, så smakfullt och med ett "sitt" man bara ett fåtal trummisar i världen är begåvade med. Att sedan han och basisten Johan Granström redan från takt 2 i första låten tittar på varandra med leenden som om dom blivit nyfrälsta, gör inte det hela sämre. Bravo!

Nu kan jag ju inte hålla mig längre... scenen är överfull med Yamahainstrument, Rasmus spelar ett 9000 Recording med orginalvirvel och det låter fantastiskt bra. Stefan har bara ett keyboard Motif XS7, det räcker, och jag tror han kör på samma ljud hela konserten?! Det roligaste är när producenten Erik Bernholm, som förstärker under kvällens gig, plötsligt tar fram en Yamaha Silent guitarr, SLG100S. En underbart instrument, både att lyssna till och titta på... någon på designavdelningen, måste haft främmande substanser i kroppen under den ritsejouren.

Får lov att ställa bilen då stämningen glädjen över att allt blev så lyckat har fått mig att glömma antal vinglas som slunkit ned... Växtku... väsktusk... västkusk... Äh.. Skitsamma!
Pssst?! Glöm inte köpa plattan...

Katrineholk... 10000 m.ö.h?!



Ett utav de roligaste och mest knasigaste jobben i mannaminne. Mathias på Inspire Prod. ville ha ett slagverksnummer till en invigning...

En bank, två trummisar, två trumset, 65 st bittra pensionärer... hur ska det sluta?! Det var tankarna som strömmade mellan mina öron sekunderna innan Lena Neogard Tomander, (tidigare På Spåret trummisen), och jag satte igång att spela vårt korta specialskrivna trumsolo som skulle få Katrineholms "daglediga" innevånare att skynda till bandklippningen för den nya Sörmlandsbanken.
Nog kom det folk alltid... det silverfärgade bandet kunde knappt hålla tillbaka alla Rullatorpiloter som tryckte på allt vad tygen höll.
Här skulle det bjudas på kaffe, snittar och bubbel... alla skulle vara först. Vad dom inte hade räknat med var just trummorna. Försök föreställa er en samling människor som vill in... men ändå inte förbi...
Med sprakande hörapparater och ögon stora som théfat av skräck passerade dom, skuttandes förbi, medan vi gjorde så gott vi kunde för att inte spela skiten ur dom och då menar jag rent bokstavligt.

Fort gick det dock, 3 minuter 56 sekunder för att vara exakt. Men vad vi hade roligt, bara att rigga upp var sitt trumset utomhus i smygkylan var annorlunda och Lenas Al Foster kit och mitt mini Yamaha PHX glänste i vårsolen.

En lokal lunch och sen hem... vad var det som hände egentligen!

Audition bland regenter för Queen...

... nej, men vara med lite vill man väl alltid..?!
Sitter i en unik situation för att vara Sverige och Stockholm... och mig. En musikeraudition. Senast jag hörde om det var när min gamla vän Tomas Arrevik provspelade för Lena Ph, det var 89 tror jag... Sen har vi ju Magnus Ugglas "spektakel" förra året men det räknar jag bort.

We Will Rock You ska sättas upp på Cirkus och 2Entertain har utlyst en workshop/ audition för "rockiga" musiker.
Bestämde mig sista anmälningsdagen, jag gör't. Jobbet skulle säkert vara roligt att ha ett tag men situationen att spela för en tyskt jurry drar mest... hur kommer det här att vara?
Nu sitter ja här och oförväntat många kända ansikten har dykt upp. Vi är sammansatta i grupper som får lösa av varandra och idag verkar det vara trummismåndag. André Ferarri, Christer Sjöström, Andreas Andersson... för att nämna några kungar...
Jag har precis varit inne och det gick verkligen så där.
Jag kan inte läsa noter så bra och det visade jag verkligen alldeles nyss, spelade bort mig på flera ställen. Kom på mig själv att le över att jag är så oförberedd både på auditionen och på hur jag agerar i nya situationer... helt svart! Jag blev nervös så jag skakade, skakar fortfarande. Lustigt att jag reagerar så i.o.m. att jag iskallt kan gå in i en TV situation utan att känna tillstymmelsen av nerver. Nu är det här gjort och jag har verkligen lärt mig en läxa... Jag är inte säker på något, varje ny situation är som ett nyfött barn, en ny person man ska lära känna, växa med och bemästra... och man kanske inte ens behöver just bemästra det... kanske bara ta det för det är.
En sak är säker, i alla fall, vi som är här verkar gilla att få vara tillsammans, prata med varandra och känna varandra på pulsen.
Nu kommer en tjej och berättar om vilka som kommer att få fortsätta i eftermiddag, mitt namn räknas inte upp och det känns så klart inte bra men helt förväntat!
Nu blir det att åka hem, slicka såren och vänta 20 år till...
Lycka till nu ni som gick vidare!
Adam

Dur mitt i Molldau!

Taket i nöjespalatset Zofin, Prag.
Hektiska veckor, företagsjobb för Ericsson och Skoda i Stockholm, Sörmlandsbanken i Åre på Copperhill och nu precis hemkommen från Prag. Kanske mest hektiskt för att jag har har börjat arbeta för ett eventföretag med att fixa och trixa med miljöer på deras företagsevenemang. En dag, bygga bondmiljö med grönsaker, grepar och så på SVTs årsfest, en annan kväll, ett fotbollstema på Gamla tryckeriet. Förra veckan, åtta blomsterarr. på "Fiket".
Härligt engagerande att ha ett arbete där man får energi och kan lämna jobbet när man går hem. Slippa sitta och vänta på nästa jobb och det bästa av allt, stärkande för ekonomin. Att rekommendera för frilansmusikern som känner att dagens musikklimat börjar ge sig på självkänslan och nerverna...
Prag! Vilket kärt återseende...  Allt på ridern var där, ett Yamaha Absolut Birch Custom i en färg jag aldrig sett förut, hasselnötskräm?!. Zildijan A Custom cymbaler, allt i perfekt skick, nya skinn. Jag reste lätt, 3 par trumstockar, noter och min favoritpedal, Yamaha FP9500C. Börjar lära mig att dom kan i Europa. Jonas Gröning tror jag inte blev besviken heller... allt var på plats!




Giget var lite ostyrt men roligt, Jocke Bergström, Sarah Dawn Finer, Micke Grahn och... Louise Gardtman, en ny bekantskap som har en fantastisk röst! Kolla in vad hon gör, det ska jag göra! Vi spelade i ett nöjespalats på en ö i Moldau. Historiens vingslag fick luggen att virvla till ett minst ett par gånger...

Vädret var värre än i Sthlm så den lediga tiden tillbringade jag på ett vincafé/ krog nästgårds hotellet, BRESTO.

Jag läser innantill på kvittot:

Valpolicella Ripasso 1 glas         80 czk
Cappucino              1 st            45 czk
Grillad Vildsvinsfilé  1 st             119 czk

Summa:       244 czk

Med dagens svenska kurs: 92 bagis!

Att räkna in är också att allt var mycket vällagat och kaffet av topkvalitét och märke.
Vinet, en utav de bästa Ripason... på länge.
Jag adderar lite utomlandskänsla och det gör det till en utav det mest prisvärda luncher i mitt liv, att sen personalen var toppen och att barlokalen kändes som en lyxigare kopia av Pa&Co gör inte saken sämre. Besök!

Hemma igen sitter jag och skriver lite nytt material till plattan, har börjat spela upp av mina demos för folk och är inte alls lika dödligt nervös längre... det ska nog fixa sig det här. De första 2 låtarna ska på prod. nu och själv ska jag börja på låt nummer 7...

Hej på ett tag!

Adam



Snälla 2010, ta det lugnt med oss?!

Foto: Club Rebelino's i Bacerlona, små råd inför nya årets spännande möten.

 

Ikväll tittar jag på En sång för hemlösa på TV3 kl. 19.00. One Voice är tar hand om kören, Gabriel Forss viftar. Jag, Jonas Gröning, Stefan Brunzell, Putte Hjerling, Lasse Bjurhäll, Lisa Nilsson, Martin Stenmarck, Amy Dimond, E.M.D., Anders Ekborg m.fl. ser till att det blir musik och sång.

Det var en fantastisk kväll i Johannes kyrkan, rörande, starkt och full med Julstämning.

Mycket att hålla reda på och så samtidigt tv- inspelning som kändes så där läskigt oförberedd...

Nu börjar man ju bli ganska van vid just sådana tillfällen, på gott och ont, tack vare eller på grund av, Sing A Long, Musikmaskinen och Singing Bee, men tanken finns alltid där... tänk om något går galet...

Nu gör det ju aldrig riktigt det och det är förvånansvärt få gånger de "hemska" felen man spela når fram till tv- tittaren/ lyssnaren. Har tillbringat det senaste året med att just försöka lära mig att inte ta så allvarligt på min prestationsångest och tycker resultatet är betryggande, energin har börjat stanna i kroppen i stället för att läcka ut så fort man blir osäker.

 

 

 

Höjdpunkterna i år är helt klart de fantastiska spelningarna med Emilia de Poret i London och Spanien. Ett Singing Bee Celeb som slutade utan personskador, (inte riktigt sant kom jag på, en hälsena rök), och gråt. En kort men härlig turné med Magnus Carlsson i ett vackert Sommarsverige. Gigen med Daniel Lindström under försommaren, mer sådant.

 

 

Årets roligaste platta blir Jimmy Wahlsteens 181 Songs. Det går att göra ett album själv, ha release och också få det att snurra, trots de bistra tiderna, om man bara har mod, styrka och vilja. En ära att få ha varit med på den.

Den största inspirationen har varit min sons flytt till STHLM, början på Rythmus och hanns brinnande intresse för sin nyvunna vänner och gitarren. Att få se och höra en praktiskt taget nybörjare utvecklas och breda ut sina vingar på stans ungdomsscener har varit fantastiskt. Man känner igen den törst och hunger man hade själv när man började, det bästa som fanns var att vara med bandet, kolla nya instrument eller bara drömma om DET giget.

Tack vara det här två inspirationskällorna bestämde jag mig för en månad sedan att jag gör mitt egna album! Nu arbetar jag parallellt med de 4 första låtarna, jag skiter i vad folk kommer tycka om mina verk eller min sång, jag låter vänner producera, jag kan inte... Det kommer bli en salig blandning musik, tvära kast och bara för min egna skull... Nästa år ska den vara färdig, det blir mitt Nyårslöfte...

 

Apropå konserten i kväll, känns det som många med mig, som försöker försörja sig på musik har haft ett mycket tungt år, en bransch under förfall och ombildning, illegal fildelning, lågkonjunktur, anledningarna är många men om jag fick önska mig en sak i Julklapp är att mina kolegor kommer få ett ljusare år, att musik får den respekten hos lyssnarna och köparen så att vi åtminståne kan få slippa att vara oroliga för att om vi ska kunna betala hyran. Vi kommer sluta som just hemlösa om inget ändras...

God Jul och Gott nytt 2010!

Adam

Ps. Julklappstips för den lite rikare trumslagaren blir

14" x 5 1/2" Maple Snare Drum; Dave Weckl Signature Model... mycket glädje i den... Ds.

MSD14ADW


Huvudlöst, pyramidalt roligt och med 39.2° som resultat!

Foto: Jonas Gröning

Hade ett roligt men speciellt gig i fredags! Vi skulle spela un-plugged med Sarah Dawn Finer på Microsofts julfest,
600 personer i publiken. Arrangören ville plötsligt ha fullt band så vi fick ändra planerna...

Jag budade dit mitt PHX, Jonas Gröning tog med sitt S70 SX... Medan vi repade i min trumkollega Martin Johanssons replokal så riggade de till tänderna på Gamla Tryckeriet i Alvik, Tuthanchamon tema?! Det blev en mycket snabb souncheck, bra ljud på både scenen och i lokalen.

Det finns få tillfällen där man bli rörd till den grad att man får tårar i ögonen när man spelar sådana här snabbt i hopsatta företagsgig. Med Sarah händer det varje gång... I Remeber Love är en sådan låt, Sarah en sådan artist... hon sjunger för livet, det känner man.
Nästan allt klaffade men efter gig skulle alla instrumenten av scenen på rekordtid och jag finner mig själv, svettig, stå och rodda ner mina trummor i 6° korsdrag, på kladdigt golv, bland matrester, tomflaskor och i nästan totalt mörker. Som pricken över i't, står jag i vägen för all servicepersonal...
Ibland undrar man om de här tvära kasten, ena stunden i rampljuset med en favoritartist,  den andra i total förnedring, kanske är nyttig för att man inte ska bli för styv i korken?!

Så här 2 dagar senare har jag ett litet leende på läpparna och ganska hög feber...

18° i luften... 360° på hotellet!

Foto: Emila de Poret och Pingis

 

Passerade precis Casablanca på väg mot Barcelona. Igår spelade vi med Emila de Poret i Las Palmas. 40 Principales, Spanska radiokanalen, hade stor koncert med artister som ligger på deras lista. Ett fantastiskt arrangemang och ett magiskt gig.  Ca 15000 personer i publiken som den här gången var pigga och positiva, på Teneriffa var både dom och vi trötta men nu med en en starttid vid kl 24 var allt på topp.

 

Samma duktiga crew som på Teneriffa så när som trumteknikern som var ett kärt återseende, han hade nämligen hand om mig och trummisen Forrest Robinson under the Crusaders och Nils Landgren turnén förra sommaren. Det var roligt att återse trummorna från det giget med Funk Unit i Las Palmas Audiotorum.  Yamaha Absolut Maple Custom, Grey sparkle, Snyggt och välljudande! Evansskin igår igen, har problem med dom, låter inte så snyggt när man stämmer upp dom men 16” golvpukan, nedstämd, är kontrollerad och mycket djup.

 

Utomhusgig i 18° natt, en stor härlig scen med ljus och ljud av absolut toppklass, kommer aldrig glömma när vi kommer till refrängen på On Fire och dom tänder 6 st eldkastare i melodifastivalstil, modell större, och hettan slår emot oss, publiken skriker med i texten… Hm...

Efter giget var det lite VIP klubb på Pick Up! Ett roligt sammanträffande då vi bara en timme tidigare avslutat konserten med just Pick me Up. Jag avslutade själv på balkongen i nattvärmen med utsikt över staden från 16 våningen på vårt tornlika hotell. Morgonen tillbringade jag och Jonas Öijvall vid poolen på taket 25 våningar upp. De få timmarna skrikande sol har fått mig på mycket bra tankar.

 

 

 

I kväll har man lust att stanna i Barca då det är årets största fotbollsfest, El Clasico och i och med att jag mötte Leo Messi, (nästan mötte Lassi), på förra flighten till Madrid så har ett Barcelona ett nyfrälst fan.

Till slut måste jag bara nämna att Jonas Öijvall, min nyfunna vän, spelade ett väldigt juste keyboard, Yamaha Motif XS8 på giget, det stod still men inte Jonas...

 

Foto: Emilia de Poret och Pingis

 


Tenerife, sen hem...

Soundcheck: foto Emilia de Poret


Nu är man trött… fyra intensiva dagar i Spanien, tre gig, sex flygresor, till 3 olika städer och så lite spontanpromotion på El Corte Inglés... men det har varit kanske den mest lyckade kortturnén i mitt yrkessamma liv.

Tenerife var ett kärt återseende efter turnépremiären med the Crusaders och Nils Landgren Funk Unit förra sommaren. Kolla in den här konsertlokalen där vi hade premiér den gången... Audiotorium Tenerife!

 

 

Jonas, Jimmys och mitt lilla lyxhus på vattenparken Siam Water Park.

 

Gårdagen var fantastisk med nästan en hel fridag på Siam Water Park, ett vattenland som slår det mesta man upplevt. Dom huserade oss i egna små lyxhus i bambu. Fläktar, tv, internet, fri mat och bar…  vi solade, badade och njöt i timmar sen avslutade några av oss med sjölejon matning.


Giget i natt var för en publik på 15 000 personer och Emilia de Poret gick på som huvudakt ca kl 03.15, lokal tid. Arrangör var 40 Principales, radiostationen, eventet hette Pop Tenerife...

 

 

 

Samma sak igen, 2! trumtekniker med full koll och dagen till ära ett Absolut Maple Custom, rätt storlekar men med Evansskin som tyvärr stänger in ljudet för mycket, personligen tycker jag det känns som dom är tejpade... dämpade... Hm...  plus att det finns nästan ingen studs i dem, på gott och ont! Det intressanta är att nu har jag spelat 2 identiska trumset, samma storlekar, samma djup,  till och med samma färg och jag finner mig tycka att björkvirveln är ett strå vassare, resten av trummorna vågar jag inte jämföra då det var olika sorters skinn på dem...

 

Nu åker vi hem för den här gången, skall tillbaka om två veckor då det är Las Palmas som är på tur...

Skål och tack alla för den här resan...

Adam

Recept på en: Dry Martini Aeroporto...

Befinn dig på en Vip flygplatslounch i Spanien, ta en flaska Gordons, kyl ett highball glas med is, häll ut isen, fyll på med 2 nya isbitar, häll i gin tills du skäms eller loungepersonalen tittar konstigt på dig, ta en kork Martini och smutta på den, lägg i minst 4! oliver och en mycket liten skiva citron.... rör om hårt! I brist på shaker är det här sättet att göra en Dry Martini ett mycket bra alternativ!


På väg från Barcelona...

 

Sitter på planet till Tenerife, vi flyger med eventuellt världens sämsta, snålaste och trängsta flygbolag, Vueling… lägg det inte ens på minnet. Det är så trångt så att min granne Jimmy Wahlsteen, gitarr och kapellmästare, och jag skrattar åt att vi inte ens kan få plats med varsin kaffekopp bredvid datorerna… fick precis skäll för att jag hade min fot på ett säte, utan skor?! Bravo! Ärligt talat, inget att bry sig om… Igår spelade vi det andra giget på Emilia de Porets miniturnè  med populärnamnet, Spanien är ett land där man dansar tango… Tour 2009! Ett gig på klubben Sala Ribelino´s i Barcelona. Inbjudet radio och skivbolagsfolk… en riktigt bra spelning med folk som verkligen uppskattade det.

Trummorna på scenen i Barcelona, Revelino...

Det som slår mig om och om igen… jag går och är konstant orolig för att det ska vara något knas med instrumenten, backline och teknik på ridern men när man kommer till scenerna är det absolut toppklass på allt! Teknikerna är trevliga kunniga, stolta och tillmötesgående… oro i onödan, skärpning Adam!

Europa kan musik och har gått om oss i Sverige när det gäller det mesta…

Jag blev glad igen igår för jag fick ett Yamaha Absolut Custom Birch i rätt storlekar 22” 10” 12” 16” med nya heads, pinstripe! Härlig attack och ändå kontrollerat, stämde dem ganska högt eller högre än normalt för mig i alla fall, med lyckat resultat. Virveln blev en ny kärlek, original virveln till setet… så dynamisk, varm och ändå klar, 14” x 5,5”, måste vara den absolut bästa allroundvirveln jag spelat, låter likt Dave Weckl Signature virveln men utan dubbla sejarmattor… gå och testa!

.

Dagen innan gjorde vi ett kortare gig på Mango Fashion Award, scenen i mitten, bra publik och en mycket generös vip lounch där vi slutade natten med nya vänner, gin och skratt… konstaterade att om man hade tagit alla tjejer i publikens skor och sålt dem på en second hand hade man kunnat, med pengarna, fått ett mindre utvecklingsland.. på fötter…

Linus, Aristotracks, skruvar ihop det nya spegelmikstället i logen på M F A...

 

Jag tar en sipp på det riktigt dåliga, Spanska, stratosfärkalla vinet och försöker vrida på ett ben som somnat… misslyckas!

Hasta la vista!

Adamito


¡Hola! Eller Madrid... efter soundcheck!

Hm... vad ska man säga? Befinner mig på en liten kort turné med Emilia de Poret i Spanien.
Döm om min förvåning när jag hittade mitt drömset på scenen i arenan där vi spelar ikväll för Mango Fasion Award. Där står det, Yamaha PHX, i samma färg och med samma storlekar som det jag använder i Singing Bee bl.a., finns inte så många som hittat ut till köpare än men i Madrid har dom ett vet jag nu... bra fixat!
Efter ljudtestet lite småpromenader mellan ett par restauranger... gillar käket och sälskapet!
Mer om giget kommer snart!
Tack!

Konferens med KEBBICAR och... Markoolio?!

Ett lustfyllt dygn när Kebbe som har KEBBICAR bjöd på konferenskryssning till Åbo av alla ställen.
KEBBICAR är en litet alternativ turnéfordonsuthyrare som erbjuder lösningar under de priser man är van vid att betala.
Hämtning och lämning i Sthlm. Jag har haft äran att hjälpa till med just det och Kebbe tackade med en resa.
Väl ombord fick vi reda på att Markoolio med band skulle spela, idel vänner mötte man och efter showen, som var mycket spontan och rolig, blev det skål...
Dagen efter hittade jag Keybordisten Hansa Berg i färd med att packa sin MOTIF XS6, måste bara ta en bild...
Bil att hyra av KEBBICAR i Van- storlek finns på 0739862136.
Hyvä!

En kväll med vänner... nya som gamla...

Så trevligt det var, Yamaha bjöd på helkväll på Hotel Anglasie, Sthlm. Massa känt folk och väldigt gott vin...
Stefan Gunnarsson, mitten, mest känd från Så ska det låta, visade lite nya instrument från Yamaha och kanske mest sitt genuina intresse för musik... Show off på hög nivå, sång, keyboards, gitarrer, bas och trummor!
Har inte lust att skriva alla siffror, bokstäver på Yamahas produkter just nu... men ska nämna än en gång att trumorna i bakgrunden är ett Stage Custom, väldigt mycket trummor för pengarna, bara byta skinn, som man alltid bör göra med ett nytt kit, sen är det bara att köra! 11'000 bagis.
Kvällens höjdpunkt var ett piano som Stefan demonstrerade. Jonas Gröning, kapellmästare och keyboardist, på bilden till höger, kör oftast just på ett sådant keyboard. Yamaha  S90 SX som enligt mina något döva men annars väldigt kritiska öron är det bästa jag har hört. Kolla in det!
Tack och god natt, Lars, Andreas och Yamaha!
Adam

På svampplock i Uppsala med drottning...

Hade inga förväntningar alls när jag landade på Konserthuset i Uppsala med Smulan Härenstam från Blixten & Co...  Champions of Rock med Peter Johansson. Peter och jag har arbetat i hop några gånger när han gästat hos Sing A Long och Musikmaskinen, en mycket begåvad, musikalisk och positiv man. Men vad är det här, en brinnande akustisk gitarr modell billig på loggan..?!
Hade, tack och lov, hört att det inte hade varit så bra på Cirkus några dagar tidigare...
Det som mötte oss var ett taggat band, en energi full Peter, gästartister som gav allt, ett stort knippe Queenlåtar och en fantastisk och entusiastisk publik. Med facit i hand och mina tidigare referenser från vänner måste det ha hänt en hel del på gigen mellan Sthlm och Uppsala! Ståhår på flera nummer och många skratt... Jättebra och underhållande. Det som slog mig mest var att den låtskatt som Queen producerade under sin tid som band, de vida kasten mellan stilar och arrangemang, verkligen är fantastisk...
Tillbaka till showen!
Det var vad det var... ett fett covergig med naturtroget band... troligtvis precis som en del av musikerna i Queen låter själva idag... Nu kommer jag få hotbrev!
Kul var att Tony Bourke spelade trummor, en gammal erkänd teater/ sessiontrummis från London som verkligen har skinn på näsan. Jag har förstått att Tony ofta använder ett Yamaha 9000 recording, så jag blev mycket förvånad när inte ett sådant var med på turnén. Roger Taylor, trummisen i Queen hade tex ett 9000 recording på Live Magic Tour 1986.
Skärpning! Ha ha...
Bäst och sämst under kvällen var samma låt, Killer Queen! Nina Söderquist sjöng låten jag älskar men så plötsligt, alldeles för nära början, slutade den... abrupt!
Så då gör jag det också...
eyboard

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0