Mycket djup och botten...
Shit! Kan ni bli så där riktigt larvigt berörda av bilder, film, musik och mat?
Jag minns så starkt när min, då bara 7 åriga, son klappade mig på ryggen lite faderligt. Jag satt på huk framför en 14" husvagns TV. ( hade lånat den av Jonas Gröning, Keyboardisten, var nyinflyttad till Sthlm och hade ingen egen tv än), Vi tittade på en konsert med Putte Vikman och Lisa Nilsson. Jag hulkade och frustade, det var så fruktansvärt blödigt... Låten, vilken det nu var, kanske inte den bästa, kommer faktiskt inte ihåg... Det fanns något kristallklart i tonbildningen, något så skört och skirt i deras samspel... Det kommer bli bra Pappa ska du se, var inte ledsen!
Det finns stunder då jag har fått tårar i ögonen av riktigt bra mat, senast bara för någon vecka sedan på PA&CO... Oftast kan jag, med min slutledningsförmåga, räkna ut att det har med saker omkring mig att göra, att man är trött, ett problem har löst sig, man slappnar av, man har knipit igen för länge över en sak du är ledsen över eller att du bara är allmänt känslig? Skiten ska ut och det ser den, förr eller senare, till att göra. Något gott, vackert, sorgligt, härligt blir den förlösande faktorn... I det fallet hade det med att göra med att jag efter en lång tids stress och arbete äntligen fick sätta mig ner i min kulinariskafristad och unna mig något riktigt gott.
Jag börjar skriva om det här för att jag för en halvtimme sedan blev överkörd. Jag har inte ont! Jag är rörd!
Nu sitter jag på T-banan, skriver en blogg utan att försöka bry mig om vad folk tycker, och bara det att jag försöker göra en vagn som färdas i underjorden, mitt i en stad, till min arbetsplats är en utmaning... men skvallrar om att jag är på väg att lyckas. Staden är min, din och alla andras!
New York, I love You.
Ps. Om jag inte har helt fel har killen med studion i filmen ett par Yamaha NS 10 högtalare... en klassisk studiomonitor som dom har tagit elementet av och använt till Yamahas Sub Kick, kolla in den! (Ni har säkert sett den stå framför min bastrumma i flera TV- situationer). Ds.
1, 2... 1, 2011!
Foto och rättigheter: Fasching
Härligt att vara tillbaka med en ”knytaihoppåsen” blogg. Jag har faktiskt varken haft tid eller lust att skriva någon här sedan mitt gästspelsvecka på stafettbloggen i Uppsala Nya Tidning… blev trött på mig själv där ett tag!
Sedan jag skrivit senast har det varit ett ihärdigt pusslande. Tomteturné, Barngalor, Leva galan, Promotiongig… men OK! Hur var då arbetsåret?
Jag gör en sådan där poppis lista tror jag. Hoppar över nomineringar och går direkt på vinnarna…
Årets bästa gig: Andreas Aleman på Fasching, nästan allt satt på plats för ovanlighets skull. Man kunde känna sig både duktig och bra. Sen är det ju fruktansvärt roligt att spela Funk.
Årets roligaste TV- jobb: Sing Sing på SVT, Att både arbeta med Ola Lindholm, igen, och alla fantastiska barn var uppfriskande. Att göra ett kvalitétsprogram för barnkanalen kändes viktigt. Tack för det jobbet Jimmy!
Årets största musikaliska ”dumstrut”: Läste fel i allt virrvarr under inspelningen av Julkonserten “En sång för barn, lek och glädje”. Utan bildrep och med knapra förberedelser blev det inte så lätt för mig att spela rätt på Måns Z´s, Tomten jag vill ha en egen jul. Förlåt!
Årets roligaste TV- promotiongig: Magnus Carlsson på Go Kväll. En mycket trevlig dag!
Årets mest minnesvärda arbete: Inredningsarbetet av programmet, Så Mycket Bättre, på Gotland.
Årets utlandsgig: Barcelona med Lidia Geuvara.
Årets bästa instrument: Min gamla 15” Yamaha John ”JR” Robinsonvirvel och att jag har börjat spela Sabian HHX cymbaler.
Årets roligaste studiojobb: Anna Sahlene. (För övrigt gjorde jag bara ett, men det kändes toppen!).
Årets knasigast gig: SM- finalen i Handboll i Malmö med Stefan Brunzells band, vi spelade under finalfesten och publiken gick över styr. (Idioter!).
Årets absolut bästa samarbetspartner: Yamaha! ;-)
Ja det var väl vad jag hade och säga… så här långt! Ha ett fantastiskt nytt år!
Adam
Morgonstund, bullar, morgonstånd och bollar...
PHX, JR Robinson och Sub Kick. That's it!
Ja, just det.. sen stör Yamaha S70 XS i förgrunden... men bara nästan!
TV4 Nyhetsmorgon, detta välsmorda maskineri som ger publiken på mellan 3- 800.000 tittare, live musik 7 dagar i veckan. Det måste vara vårt lands största livemusikscen, ohotat?! Alla i tekniken är så snabba, trevliga och roliga att man tror de har knaprat lyckopiller hela natten. Det känns extra bra när man ibland landar i studion så tidigt som 04.00 på morgonen. Hoppas ni verkligen får tillräckligt med beröm!
Jag kan inte sätta fingret på bara en sak som gör det så kul att spela med Magnus Carlsson. Att det är Disco, som man nästan aldrig får spela? Att Magnus sjunger tokrent, är superrutinerad och rolig… Den slutliga känslan är i alla fall bara ren glädje och det är så ovanligt! Nu är vi ute och gör promotion för hans nya album POP Galaxy!
Senast jag var på TV4 Nyhetsmorgon var med Emilia de Porett och det är fortfarande sig likt, man måste ta med egna trummor för dom som står där går inte att använda, någon har glömt att lägga till ett serviceavtal på trumsponsringen, ställt dit trumsetet och sen låtit det förfalla. Frukosten finns där men är lite nedbantad tycker jag... Mackor, bullar och massa kaffe blir det! Gott att slippa göra själv...
Det jag tar med mig blir slutligen ENDAST min 22” PHX kick och 15” JR Robinsonvirvel, som alltid får den sin beskärda del av beröm från teknikern. Cymbaler blir Hi- hat och två Crashar från Sabian. HH Manhattan Groove, HHX 14” Studio Crash och HHX 20” Legacy O- zone Ride, (som jag använder som Crash).
Vi spelar 3 låtar i stället för 2 den här morgonen, har aldrig gjort det förut… mycket bättre, man hinner landa. Back Tracks där det ligger lite kör och keyboards, effekter och synthpukor, är motor på det här giget och det är alltid roligt att spela med BT, tycker jag, när man bara kan vila och åka med… och så blir det ännu mer härligt efteråt när man spelar utan och man inte blir bunden till en form…
Toppenvecka! Först ett inredningsjobb för företags event på ett hotell, så Magnus på tv 4, sen premier för Sing Sing på SVTB som inte mindre än 210. 000 ungar hade bänkat sig vid! Stort! Sjukt mycket bra golf helgen, (det är än så länge en hemlighet att jag spelar), med en ny fin och rolig boll, och så tillslut, en studiosession med Anna Sahlene på Cosmos studion. Hur kul får det bli?!
Cosmos! Det är som en dröm att spela in där, helt rätt atmosfär! Vi spelar in 2 låtar till hennes nya album och det är bra melodier… PHX trummorna använder jag för första gången under de här förhållandena och det blir den snabbaste soundcheck i min studiohistoria. JR Robinson virveln är med och byts INTE ut! Den får vara kvar på andra låten också och det trots att jag har 4 alternativ med mig, vi provar inte ens. Samma sak här som på TV4, ”vilken fantastisk virveltrumma”, från producenten. Pukorna låter stort och fett, liksom med färdig inställd EQ. Faktiskt mycket förvånande att det inte blir något skruvande på filter alls… OCH jag behövde knappt stämma, lite finjusteringar bara.
Nu väntar lite mer promotion med Magnus, längtar redan efter Go’ kväll giget på fredag…
Fjädrar och rykten om turnérande stenar...
Foto: Yamaha Scandinavia.
Kollar ni Idol?
I bakgrunden, på ”Nyartisternas” scen, står ett trumset som tillhör Johan Franzon. Yamaha kan man läsa på frontskinnet om man kisar.
Nu skulle man ju kunna tro att han, som vanligt, har bästa och dyraste man kan frambringa i trumväg, Absolut eller Recording t.ex., men så är det icke i det här fallet.
Det är det senaste tillskottet i Yamahatrumfamiljen, ROCK TOUR som står där i sin fina gråmatta finish.
Här har vi ett trumset som har suddat ut gränserna mellan ett nybörjarset och ett proffsset. Sanningen är den att det är ett proffsset till priset av ett nybörjarset.
Fråga mig inte hur dom gjort det men dom låter enligt rykte, fantastiskt och du kan få ett grundset för bra under 15 000:-. Kontrollerade, mjuka med lite Vintage- anda säger Johan själv. Han har satt REMO coatet Emperor på pukorna och storlekarna han använder på Idol är, 10” 14” 16” 22”. Jag tror faktiskt att jag ska åka till TV studion i veckan och prova dom själv. Återkommer med en egen test blogg snarast… Rykten kan jag inte tro på!
Just apropå rykten har jag börjar reflektera över hur människan inte riktigt, rent moraliskt, har utvecklats i takt med Internets revolution . Man kan dagligen läsa flertalet övertramp där den skrivande inte kan ha tänkt längre än till tangenten på datorn. Saker man kanske förut skvallrade om eller anförtrodde en nära vän, på tu man hand, skrivs ut på Face Book och träffar tusentals människor. Tänker t.ex. på hatgruppen mot modellen i Apolivareklamen som hade över 20 000 medlemmar, där folk var rent hatiska mot tjejen, inte producenterna av filmen… hur fan tänker man då?
Eller som när en utav mina absolut bästa vänner klarade livhanken med nöd och näppe i ett skottdrama häromdagen och jag får läsa kommentarer om att det var synd att dom missade? Hur illa får man bete sig? Visst kan man ha personliga åsikter en person, hans/ hennes arbete eller en dålig handling. Men innan man förpestar någons rykte, sårar eller t.o.m. önskar livet av någon bör man tänka sig lite för.
Det finns en film, jag tror den heter Doubt, Maril Streep spelar en nunna som med stenhård hand driver en pojkskola under mitten av 60 talet i Bronx. Vid ett tillfälle i filmen berättas en historia: En kvinna har fått dåligt samvete då hon spridit ut rykte som inte bar på vidare värst mycket sanningshalt. Hon går till en präst för att be om syndernas förlåtelse. Prästen ber henne ta en kudde och skära upp den på taket till hennes hus. Hon gör som prästen ber henne och dagen efter återkommer hon till kyrkan och prästen frågar om hon gjort det han bad henne om och om vad som hände? Kvinnan svarar: Det blev fjädrar överallt och dom spreds för vinden! Prästen ber då henne att samla ihop alla fjädrarna. Hon svara: Men det går ju inte, jag vet ju inte vart de flög?!
Kanske ska man se det skrivna ordet som en fjäder och Internet som en utav de kanske starkaste och mest världstäckande vindarna vi någonsin skådat?
Ps. Jag ska passa på att skära upp en fantastisk kudde trummor från den här nya Brittiska Yamahatrumsidan! Här kan ni klicka runt mellan roliga och snygga undersidor och jag ber er titta lite extra på Rock Tour och Club Back Beat, där det finns filmer där man får höra virveltrummorna live! Men det är fakta! Ds.
“Think of the press as a great keyboard on which the government can play.” Joseph Goebbels
Bild:
Nu var det väl, tack och lov, inte ett Yamahakeyboard Joseph Goebbels tänkte på när han sa de här bevingade orden? MEN i dag bör man verkligen börja tänka på vad man läser och vem som är avsändaren!
Här om dagen kom ett underbart roligt klipp från Svenskbladet till min maillåda: SD vill förbjuda Jazz! Jag skrattade högt men blev samtidigt lite orolig när jag såg andras reaktion på klippet. En del läsare, med viss skepsis, trodde verkligen på det... samtidigt började det ticka i mitt huvud... är det bara jag som är naiv? Försök till rasistiskpropaganda har senast gjorts i Sverige bara för några veckor sedan i SD's nu välkända reklamfilm och det är bara drygt 70 år sedan, ( när jag föddes var det bara 30 år tidigare), Jazzen förbjöds i Tredje riket.
Här kommer ett smakprov på Makin' Whoopee i en version Charlie påstår orginalkompositören skrivit om själv! Lyssna bara till den fullkomligt galna Rapen i början...
Joseph tog livet av sin familj och sig själv dagen efter att Hitler lämnade jordelivet men bevis på hans fullkomliga galenhet finns kvar. Om jag inte har helt fel var det också han som fick idén att genomföra Kristallnatten, han som tvingade bl.a. Judar och homosexuella att bära stjärnor i olika färger... och till på köpet har jag hört det ryktas om att han var Klarinettist, så där lite grann som Clinton och vår egen Alf trakterar saxofonen. "Fuskar hemma när ingen hör på"... men det är nog bara, som redan skrivet, ett rykte?!
Alltså! Hör upp där ute, i framtiden vet man inte vem som kommer att spela förstafiolen eller vilka som kommer försöka trycka ner tangenterna på det mediala keyboardet i vårt land..!
Sing Sing... fängslande roligt!
Sing Sing All Stars eller De 4 fullkomlig galna internerna.
Thobias Gabrielsson, bas, jag, trummor, Jocke Niehoff, key och Jimmy Wahlsteen, git.
Sista inspelningsdagen för SVT produktionen Sing Sing, ett musikunderhållningsprogram för barn och yngre ungdom. Idag muckade vi efter den andra inspelningsvoltan då vi har suttit inlåsta på Filmhusets Studio 1 i tre dagar.
Så uppfriskande att arbeta med barn, alla i produktionen gör sitt bästa för att få gästerna och publik att må bra och ha så roligt som möjligt Alla i teamet bär namnlappar och det gör att man tilltalar varandra med förnamn vilket i sin tur räddar skiten av t.ex. mig som aldrig glömmer ett ansikte men har lite svårare med namn och saker som innehåller bokstäver.
(Apropå det så är det en förklaring till att mina bloggar måste rättas så där 2 till 7 gånger efter jag postat dem… och ändå slinker det igenom massa fel).
Ser mycket fram emot att se hur det här programmet ska bemötas av tittarna. PREMIÄR 9 Okt! SVT.
Vi i bandet försöker verkligen att spela med så mycket energi som är möjligt, Bumprarna och Outrot t.ex., är ett jamande av kollosala mått.
När barnen sjunger sina egna nummer förvånar det mig att dom är så coola över att sjunga live för första gången med band och att inte fler misstag görs, det är förstatagningar varje gång. Otroligt! Troligtvis är det för att vi vuxna inte har hunnit pumpa de små liven fulla med prestationkrav och knasiga värderingar än. Ni skulle bara veta vilka krav våra mest folkkära artister sätter på sig själva när de hamnar i en till synes lättsam och lustig situation som en musik Game Show. Det slipper vi här på Sing Sing...
Jag använder mitt Yamaha PHX på den här produktionen, en 22” bastrumma, 10” och 12” tums hängpukor och 16” golvpuka. Den här gången har jag Dave Weckls 13” signatur trumma som huvudvirvel. Har satt på ett Remo Powerstroke 3 för ovanlighetens skull och den blir kanske lite stum men ändå skönt kontrollerad. Inget för finlir kanske men det är det ju inte frågan om heller..
12” Musashi får vara min auxvirvel och för fetaste balladerna har JR Robinsons 15” trumma varit med. Dammade även av mitt gamla Yamaha DSXT pad med träsarg som jag fått av Lars på Yamaha, för att kunna köra trumaskinsljud från DTX modulen, skulle bara vilja ha fler pads! Någon där ute som sett några?
Det är roligt på jobbet nu, kanske för att jag börjat med inredningen/ scenografin i år. Att spela blir en härlig lyx i stället för en ”måstebörda”. Att kunna tacka nej till musikjobb jag inte tycker om att göra känns toppen. Det märks på spelet och självkänslan också.
Upp på storplåten Adam..!
Fet skit!
Jag kommer att återkomma med lite åsikter angående de andra cymbalerna om några dagar...
Måste avsluta med att förklara överskriften: Mosebacke, under ett avsnitt av Riktig Talkshow, Mats Ronander vänder sig om sista takten innan refrängen, ler på sitt underfundiga sätt och säger just.... Upp på storplåten Adam!
Adam Kårsnäs… Kapellmääää… förlåt! Scenograf!
Hör
Foto: Ett segel jag hängt lite på sniskan... revs dagen därpå!
Det är meningen som far genom huvudet på mig millisekunden innan vi ska gå laget runt och presentera varandra i produktionsteamet på Gotland inför inspelningen av TV4s nya Lördagsunderhållning. Jag säger rätt när det blir min tur.
Har hamnat i en situation som är underlig, håller på med inredning och scenografi, blommor och patinering i en lada som ska fungera som lunch och middagsrum för 7 av Sveriges mest folkkära artister. Det visar sig att jag faktiskt har spelat med 5 av dem, beatklippt den sjättes video och den den sjunde artisten har jag bara klämt en öl med på en festival i Västerås för 3 år sedan… ( Jag mötte Lassie).
Bandet som ska spela på scenen jag byggt består av mestadels vänner och jag blir orolig för att jag inte ska veta vilket ben jag ska stå på. Nu visar det sig att jag aldrig kommer att behöva tänka på det… Det blir upp till 15 timmars arbetspass per dag och ändå blir vi nästan inte klara innan resten av crewet kommer. Ingen tid för eftertanke här inte. Nya besked från en av producenterna resulterar till att vi tillslut lämnar både setet och ön i förtid... men det är en annan historia.
Jag kände mig i alla fall väldigt hemma trots att jag inte spelade i bandet och skulle nog faktiskt göra det oavsett vilken roll jag hade i en Tv- produktion.
Hur sommaren varit? Vet faktiskt inte vad jag ska säga… bra och lugn. Ofrivillig semester…
Nu sitter jag på båten hem till Fastlandet och ska spela in Sing Sing på Filmhuset. Ett nytt barn/ ungdomsprogram för SVT. Ola Lindholm är programledare och bandet är faktiskt alla tidigare medlemmar av Olas Riktig Talkshow eller Myror i Brallanbandet. Det känns verkligen härligt att arbeta tillsammans igen. Jimmy Wahlsteen, gitarr, Thobias Gabrielsson, bas, Jocke Niehoff, keyboards och så jag.
Programmet är likt en upphottad variant av Sing A Long men anpassad för yngre…
Ola gör det igen, talar till barnen som om de var vuxna… Mina Damer och Herrar! Vi i bandet har Smoking och det sparas inte på något!
Jag får känslan av att vuxna och barn kommer att kunna njuta av det här, tillsammans.
Tänker mycket på hur uppdelade vi blir nu för tiden äldre och yngre. Familjeprogrammen har börjat lysa med sin frånvaro och barnen slussas mer och mer in på egna kanaler och inte bara det, jag tror väldigt många barn tittar på tv själva i sitt egna rum eller så drar de vuxna sig tillbaka till sängkammaren och slötittar i sängen medans barnen hanterar vardagsrums Tv’n?!
Har ett gästspel i mitt Yamaha PHX trumset, ett cymbalmärke jag aldrig prövat fullt ut förut… det är spännande, nya klanger och annorlunda känsla men jag tycker om det jag hör. Återkommer snarast med en djuplodande blogg.
Har också lekt Dalí med mitt Yamaha HEX- rack. Har låtit armarna vridas och byggt en galen bur som ser ut att kunna välta vilken sekund som helst… men det gör den INTE!
Hörs mycket snart!
Kriminellt roligt... men det "bidde" bara en tumme...
Tänk guld, massa guld!
Här går det undan, hann precis hem från en fantastisk fridag i Barcelona med knasig skolavslutning, segelbåtar och skinkshopping. Jag ska snart tillbaka det har jag både lovat mig själv och mina nya vänner...
Akustiken i Gyllene salen är hemsk och inte för än vi börjar spela lite cocktailmusik, jag med vispar, faller nivåerna rätt och det blir en dräglig musikmatta att lyssna till... Att vi kanske spelar oetiska, nordiska, visor blandat med bl.a. Chicagohits med utomäktenskapliga historier i temat verkar ingen bry sig om... kanske någon tog illa upp?
"Cantarina"... Ja ja ja...
Lidia och Yamaha på Sala DF, sound check...
Dag 2. Slår upp mina blå till ljudet av storstad… jag älskar det här! Nu först ett par timmar i city med Claudia Tolay en mycket kär vän med stort intresse för musik, sen sound check… Vi ska spela på en stor musikklubb i utkanten av Barcelona och jag har släppt sargen! Det är bara att åka med... Folk pratar över huvudet på mig, alla håller löst på tider och skrattar åt mitt ordningsinne. Spanskan smattrar och ibland slänger Marcelo Frajmowicz, musiker, producent och till lika skivbolagsdirektör för Elefantito Records in en snabböversättning... jag förstår mer nu...
Snyggt material till Lidias gig, posters och stickers på Internationell nivå...
Två huvudakter och ett förband! Allt känns hur proffsigt som helst och den kvinnliga monitorteknikern har toppkoll. Vi får chans att testa början och slut på alla 13 låtar, känns skönt med tanke på att vi nästan aldrig har spelat ihop förut... ja förutom det två och en halv timme långa repet igår, så klart! Jag har ett Yamaha Absolute Custom Birch i blekbrunt och tyvärr EVANS skinn... det är en någon som är bra på att sälja just EVANS här i Spanien... hm... Pukorna blir fattiga rent akustiskt och jag ser att någon innan mig redan har överspelat dem med gropar i skinnen som resultat...
Konserten känns otroligt avslappnad och slutresultatet gör att alla är jättenöjda! Jag blir så förvånad, Lidia har trots att hon både är ung och i början av sin karriär redan ett stort antal fans som kan hennes låtar och texter utantill! Publiken är så engagerad och alla sjunger med... Lidia är säker och öppen på scenen, sjunger gudomligt och privat är hon som en liten syster, rolig och stundtals en riktig "Cantarina"... Det kommer gå bra för henne!
Otroligt lyckad kväll och natt, i morgon ska det bli fotboll, kanske grillning och segling... vem vet?!
Ps. När jag kommer hem ska jag slänga mig på luren till Yamaha och kolla in det nya Yamaha Custom Vintage Ltd., har fått så många frågor om det nu så jag känner att jag måste lära mig allt... Vi hörs! Ds.
Mira!
Replokal och trumshop i samma! Hm...
Barcelona, vad ska man säga? Jag jämför med Dublin… nej, det gör jag inte! Det blir liksom Walk Over... men det är enligt mitt egna tycke och smak...
Är här för att spela med två Artister och träffa några musikervänner jag möttes under de två fantastiska miniturnéerna jag hade äran att göra i Spanien med Emilia De Poret i slutet av förra året. Nu har vi hållit kontakten sedan dess och det med mycket roligt resultat. Jag har fått frilansjobb Barcelona!
Att åka själv för att frilansa i utlandet är en liten våt dröm men nu när jag sitter här på flygplatsen känner jag mig minst sagt liten på jorden… vet inte om nervös är det rätta ordet… utlämnad kanske? Jag har inte kontroll på vart jag ska bo, var jag ska repa eller när, vad vi ska spela, vilket som blir mitt instrument och jag kommer absolut inte kunna göra mig förstådd då min Spanska är minst sagt obefintlig… För ett par år sedan skulle jag kanske inte gjort det här men nu känns det faktiskt övervägande som ett positivt val. Nu är det dags att borda…. Återkommer!
Dag 1: Galen mopedresa med Marcello genom hela Barcelona i solregn till repet! Artisten jag ska repa med heter Lidia och jag känner mig ganska förberedd… Basisten känner jag sedan innan, Pepe, men resten av bandet är nya bekantskaper. Tur att musik är ett universellt språk… efter några missförstånd om vad som är stick, bridge och ”fron the toppa” lyckas vi ta oss igenom de 13 låtarna. Repstudion är ett fantastiskt mysigt ställe, á la SAMI med full back line… Yamaha Stage Custom i varje reprum och timuthyrning, 9 EU i timmen.
Lite Pizza och citronöl efter repet, sen moped tillbaka… nu bara sol, inget regn! Ett bra sätt att lära sig staden…
Hem och sova lite sen första giget med Lucas Marciano på Theatreneu. Jag ska gästa hans band och han är bra, mycket bra… publiken kan varje sång, varje text och alla älskar det han berättar mellan låtarna, (jag fattar nada). Han har humor och får, på ett mycket charmigt sätt, alla att vrida sig i stolarna av skratt. Bandet spelar otroligt dynamiskt och det finns hur mycket plats som helst för att måla... Underbar Kväll! Nu hem och sova igen känns som om dag ett har hållit på i minst 3 dygn.
Xavi Molero Homs, guitarra, Hee- man, (mitt nya Spanska smeknamn), och Lidia Guevara Uno!
Bland "Iriskt" kaffe och sliten koncept?!
Dublin! Det är väldigt många som gillar den staden har jag förstått…
Sitter på flyget hem från Irland, är lycklig och trött. En utav mina finaste vänner Jimmy Wahlsteen, gitarristen, har blivit kidnappad och det senaste dygnet har en skara på 17 personer bara umgåtts tillsammans för att fira hanns kommande giftemål, att kalla det svensexa skulle vara en nedsmutsning av vår resa.
Hade väntat mig en förfining och äkthet av den, för mig, så fullständigt uttröttande pubmusiken från Irland. Till min förvåning möttes jag av exakt samma dåliga framförande av samma slitna låtar jag blivit serverad I Sverige. Jag trodde verkligen att det Irländska pubkonceptet I Sverige var en lika utvattnad och försvenskad variant som vi kan se hos Kinaresturangen i landet. Aj, vad jag misstog mig.
Jag vill absolut inte ta glädjen från de som gillar det här, jag förstår och ser glädjen hos pubpubliken men precis som hemma I Stockholm väljer jag ett annat ställe att rosa än den Irländskapuben…
Peploe’s vinrestaurang på St. Stephen’s Green 16. Håll I hatten! Absolut värt ett besök för den matglada, bätter kött har jag sällan smakat och lökmarmeladen på toppen var grym. En fantastisk kväll och en underbar personal.
Gemyt på hög nivå I stadens centrum men jag kan inte blunda för tiggarna, uteliggarna och människor som märkbart mår dåligt. I nästan varje hus står en vacker lokal eller lägenhet tom men för uthyrning till hutlösa priser. Jag får svårt att njuta av det här då det finns en osundhet hos merparten av dem jag möter men Guinnessen flödar och det stampas I takt till Who the fuck is Alice… det är bara att hänga på!
Vad negativ jag låter! Glöm inte att jag är här med mycket fina människor och att jag I grund och botten fullständigt älskar den vänliga stämningen, historiens vingslag och den speciella arkitekturen staden ebjuder… Jag är bara lite besviken på Dublins pubvärld. Man kan lika gärna dra ner till Medis, så därför skiter jag i, av ren hämd, att skriva något om musik eller instrument…
Mer kommer dock senare i veckan från Barcelona…
Ps. Jag kunde inte hålla mig... Om du vill få ett riktigt bra ljud ur din gitarr när du virvlar runt bland klassiska publåtar... titta in det här gitarrerna! Yamaha LL serien... Ds.
Sneakers!
Schlager... musikens "Foppatoffla"?
Stefan Gunnarson, Bill Champlin och Peter Friestedt från LA Projekt...
Tillbaka till Fashing!
Summa summarum! Jag gillar skor i allmänhet men visst ska dom helst vara snygga och sköna. Drömmen är kanske ett par handsydda just för mina fötter och med det en turné med David Bowie... eller så..?!
2 metronomer... kanske OVERKILL!
Micke Nogueira Svensson från Overkills lilla arrangemang.
Fick lite frågor och ett önskemål på bild förra inlägget, brännande ämne det här med tempo...
Vad ska man välja för någon metronom undrar en del? Ingen aning?! Jag har inte hittat en enda som har allt.
Ps. Titta vad jag hittade på Yamahas US sida... en riktig liten gaget! Ds.
