Snälla 2010, ta det lugnt med oss?!

Foto: Club Rebelino's i Bacerlona, små råd inför nya årets spännande möten.

 

Ikväll tittar jag på En sång för hemlösa på TV3 kl. 19.00. One Voice är tar hand om kören, Gabriel Forss viftar. Jag, Jonas Gröning, Stefan Brunzell, Putte Hjerling, Lasse Bjurhäll, Lisa Nilsson, Martin Stenmarck, Amy Dimond, E.M.D., Anders Ekborg m.fl. ser till att det blir musik och sång.

Det var en fantastisk kväll i Johannes kyrkan, rörande, starkt och full med Julstämning.

Mycket att hålla reda på och så samtidigt tv- inspelning som kändes så där läskigt oförberedd...

Nu börjar man ju bli ganska van vid just sådana tillfällen, på gott och ont, tack vare eller på grund av, Sing A Long, Musikmaskinen och Singing Bee, men tanken finns alltid där... tänk om något går galet...

Nu gör det ju aldrig riktigt det och det är förvånansvärt få gånger de "hemska" felen man spela når fram till tv- tittaren/ lyssnaren. Har tillbringat det senaste året med att just försöka lära mig att inte ta så allvarligt på min prestationsångest och tycker resultatet är betryggande, energin har börjat stanna i kroppen i stället för att läcka ut så fort man blir osäker.

 

 

 

Höjdpunkterna i år är helt klart de fantastiska spelningarna med Emilia de Poret i London och Spanien. Ett Singing Bee Celeb som slutade utan personskador, (inte riktigt sant kom jag på, en hälsena rök), och gråt. En kort men härlig turné med Magnus Carlsson i ett vackert Sommarsverige. Gigen med Daniel Lindström under försommaren, mer sådant.

 

 

Årets roligaste platta blir Jimmy Wahlsteens 181 Songs. Det går att göra ett album själv, ha release och också få det att snurra, trots de bistra tiderna, om man bara har mod, styrka och vilja. En ära att få ha varit med på den.

Den största inspirationen har varit min sons flytt till STHLM, början på Rythmus och hanns brinnande intresse för sin nyvunna vänner och gitarren. Att få se och höra en praktiskt taget nybörjare utvecklas och breda ut sina vingar på stans ungdomsscener har varit fantastiskt. Man känner igen den törst och hunger man hade själv när man började, det bästa som fanns var att vara med bandet, kolla nya instrument eller bara drömma om DET giget.

Tack vara det här två inspirationskällorna bestämde jag mig för en månad sedan att jag gör mitt egna album! Nu arbetar jag parallellt med de 4 första låtarna, jag skiter i vad folk kommer tycka om mina verk eller min sång, jag låter vänner producera, jag kan inte... Det kommer bli en salig blandning musik, tvära kast och bara för min egna skull... Nästa år ska den vara färdig, det blir mitt Nyårslöfte...

 

Apropå konserten i kväll, känns det som många med mig, som försöker försörja sig på musik har haft ett mycket tungt år, en bransch under förfall och ombildning, illegal fildelning, lågkonjunktur, anledningarna är många men om jag fick önska mig en sak i Julklapp är att mina kolegor kommer få ett ljusare år, att musik får den respekten hos lyssnarna och köparen så att vi åtminståne kan få slippa att vara oroliga för att om vi ska kunna betala hyran. Vi kommer sluta som just hemlösa om inget ändras...

God Jul och Gott nytt 2010!

Adam

Ps. Julklappstips för den lite rikare trumslagaren blir

14" x 5 1/2" Maple Snare Drum; Dave Weckl Signature Model... mycket glädje i den... Ds.

MSD14ADW


Huvudlöst, pyramidalt roligt och med 39.2° som resultat!

Foto: Jonas Gröning

Hade ett roligt men speciellt gig i fredags! Vi skulle spela un-plugged med Sarah Dawn Finer på Microsofts julfest,
600 personer i publiken. Arrangören ville plötsligt ha fullt band så vi fick ändra planerna...

Jag budade dit mitt PHX, Jonas Gröning tog med sitt S70 SX... Medan vi repade i min trumkollega Martin Johanssons replokal så riggade de till tänderna på Gamla Tryckeriet i Alvik, Tuthanchamon tema?! Det blev en mycket snabb souncheck, bra ljud på både scenen och i lokalen.

Det finns få tillfällen där man bli rörd till den grad att man får tårar i ögonen när man spelar sådana här snabbt i hopsatta företagsgig. Med Sarah händer det varje gång... I Remeber Love är en sådan låt, Sarah en sådan artist... hon sjunger för livet, det känner man.
Nästan allt klaffade men efter gig skulle alla instrumenten av scenen på rekordtid och jag finner mig själv, svettig, stå och rodda ner mina trummor i 6° korsdrag, på kladdigt golv, bland matrester, tomflaskor och i nästan totalt mörker. Som pricken över i't, står jag i vägen för all servicepersonal...
Ibland undrar man om de här tvära kasten, ena stunden i rampljuset med en favoritartist,  den andra i total förnedring, kanske är nyttig för att man inte ska bli för styv i korken?!

Så här 2 dagar senare har jag ett litet leende på läpparna och ganska hög feber...

RSS 2.0