adamdrummer

Jonas Gröning spelar inte så lite solo...

Vilken vecka! Stefans Gunnarsons release, jag hade fölsedagsmiddag på Pa & Co och sen Melodifestivalen... nu borde en vanligt funtad man använda söndagen till tystnad och reflektion men inte jag inte. En stående Söndagsnedladdning i den lilla familjen Kårsnäs är att träffas på Berns och lyssna på Jocke Bergströms Söndagsband. Första gången jag stötte på honom med band en Söndag måste ha varit 2001 på Kungsgatan, bredvid Faching, Worldtrade Center, där de spelade ett antal gånger innan de flyttade till Eken för att fortsätta till Norrlandsgatan. När begreppet Sköna Söndag växte sig riktigt stor huserade de i Blue Moon Bar, Kungsgatan.

Nu spelar de på Berns i Asiatiska... En fantastisk lokal där jag faktiskt ibland kan finna mig sittandes en vanlig vardag med dagstidning och kaffe, något är det som drar, kanske är det min längtan till hotellreceptioner nu när det är glesare mellan turnéer... kanske är det bara att det är sådan fin atmosfär... fantastiskt bemötandet av personalen eller den härliga menyn. Kanske mest av allt är det historiens vingslag. Jo, så är det! Jag gillar just Berns för att det sitter något i väggarna... det känns väldigt hemma och bekant!

Nu tillbaka till kvällen. Nästan samma material spelas med vissa undantag, det gör inget för det är olika framfört varje gång och just det små skillnaderna blir som en liten tävling att leta efter, en speciell harmonik från Jonas Gröning på sitt Yamaha S90 XS, en extra glittrande passage från Gitarristen Max Schultz, ett galet fill i slutet av en låt från Magnus Persson eller som igår, när ALLA lämnar sina platser under den ovetande Jimmy Källqvists bassolo. Han tittar upp efter några takter och ler över att bli lämnad ensam. Smakfullt!

Nu är det ju inte bara mysigt att sitta där med sin son och nicka igenkännande åt vänner och bekanta, det är fruktansvärt jobbigt också... Varför får inte jag spela, det värker i kroppen, man vill bara gå upp, suget kan tänkas likna en heroinists men istället för att rusa ut i Berzelipark och leta efter harm fingrar man lite rytmiskt på glaset, stampar lite med foten för att få ut det värsta, sen hem, fort som fan... Jag har precis lärt mig vända just det spelsuget till energi för nästa veckas övning. Jag har faktiskt börjat öva nu igen efter ett par års totalt ointresse. Teknikskillnaden är enorm och saker som inte har fungerat riktigt i time tidigare är skrattretande tighta och det redan nu efter några enstaka veckor.

I veckan väntar förberedelser inför en liten clinicturné i Mälardalen som Jimmy Wahlsteen och jag ska göra...

Kanske hinner jag också med en kopp kaffe, lite vin eller så i vardagsrummet... mitt vardagsrum!