Malmö... lite från ovan!
Malmö kanske ser ut som vilken stor europeisk stad som helst 16 våningar upp... men skenet bedrar!
Jag är här och ska spela för, eller snarare mot, vinnarna i Handbolls SM. Malmö Arena, det nya skrytbygget som har huserat Melodifestivalen några år i följd, är scenen vi ska inta ikväll. I horisonten pekar ett annat bygge som ett litet, litet stift, vridet och förvrängt... När ska vi få en riktig, riktig hög skyskrapa i Sverige?
LA Rental har checkat in backline! Kanske hade dom lite övervikt på mitt trumset? Jag skickade ridern jag brukar använda när jag spelar med t.ex. Emilia de Poret, utomlands. Man tar i lite i överkant för att på så sätt vara säker på att man får något drägligt att spela på. Nu hade visst LA Rental lustläst min rider och lyckats följa den.
Självklart blir avgången försenad, askmolnet på vår flight var fylla hos passagerarna och vi hade till och med en kapare på scenen!!! När vi tillslut landat ca 20 låtar senare visste inte passagerarna ens om det var vi eller DJ'n som spelade musik.
Nu får den sportiga killen ursäkta mig?! Berätta för mig snälla någon vad det är, 8 gånger av 10, med män, dryck och sport som inte riktigt fungerar ihop. Mer regel än undantag på den här sortens speljobb, när man är tvungen att frottera sig med drucken manlig publik i sportsammanhang, är att man får onödiga kommentarer, sina instrument nästan sönderslagna och en garanterad hinna ölkladd på pedalborden. Är det urtidsmänniskan som gör sig påmind
Nu hade vi väldigt roligt ändå, bandet. Det lät fantastiskt bra om än lite odynamiskt och man hoppas att det där ute i kabinen fanns någon resenär som lyssnade, uppskattade och förstod att vi faktiskt spelade på riktigt. Stefan hade verkligen plockat ihop ett riktigt kul band och hans styrning var, som alltid, bra!
Nu, medans jag skriver... jag kan inte hjälpa att jag överhör ett roligt samtal... jag sitter på tåget hem, trött och på andra sidan gången, bredvid mig, sitter en kille... Han berättar om sitt nyinförskaffade YAMAHA DTX. Han är otroligt nöjd! Jag känner mig som en liten Yamahaspion som skriver om det, han skulle bara veta...
Ps. Om ni funderar på att ta trumspelet till nya höjder kan jag verkligen rekommendera en jätteskön stol! Ds.
Jag är här och ska spela för, eller snarare mot, vinnarna i Handbolls SM. Malmö Arena, det nya skrytbygget som har huserat Melodifestivalen några år i följd, är scenen vi ska inta ikväll. I horisonten pekar ett annat bygge som ett litet, litet stift, vridet och förvrängt... När ska vi få en riktig, riktig hög skyskrapa i Sverige?
Vilka är vi då som har höghöjdsövningar i Malmö kanske du undrar? Jo, Magnus Bäcklund är kapten, styrman är Stefan Brunzell, Per Björling, andrepilot och Jag står för lite skakig kartläsning, Patrik Lundström, steward och den här flightens värdinnor är Frida Pettersson och Caroline Jönsson. Vi spelar ca 40 cm över marken och kommer ha take off 22.15 zulu time enl. tidtabell. Flighten kommer ta ca 2 x 25 minuter plus 1x 50 minuter. Undrar om vi hinner tanka något i mellanlandningarna?
LA Rental har checkat in backline! Kanske hade dom lite övervikt på mitt trumset? Jag skickade ridern jag brukar använda när jag spelar med t.ex. Emilia de Poret, utomlands. Man tar i lite i överkant för att på så sätt vara säker på att man får något drägligt att spela på. Nu hade visst LA Rental lustläst min rider och lyckats följa den.
Trummorna jag önskade och dom hade med sig var Yamaha Birch Custom Absolut i snyggt svart lack med storlekarna 22", 16", 14", 12", 10", alla med traditionella djup. 14"x 6" och 13"x 4" virveltrummor.
Underbart stämda var dom redan när jag kom, nya Remo Emperor Clear och Ambassador på virvlarna. Bra fixat LA, inget att klaga på alls och det är nog, ta mej fan, nästan första gången för mig i Sverige?!
Självklart blir avgången försenad, askmolnet på vår flight var fylla hos passagerarna och vi hade till och med en kapare på scenen!!! När vi tillslut landat ca 20 låtar senare visste inte passagerarna ens om det var vi eller DJ'n som spelade musik.
Nu får den sportiga killen ursäkta mig?! Berätta för mig snälla någon vad det är, 8 gånger av 10, med män, dryck och sport som inte riktigt fungerar ihop. Mer regel än undantag på den här sortens speljobb, när man är tvungen att frottera sig med drucken manlig publik i sportsammanhang, är att man får onödiga kommentarer, sina instrument nästan sönderslagna och en garanterad hinna ölkladd på pedalborden. Är det urtidsmänniskan som gör sig påmind
Jag får i alla fall "spunk" och det är just på grund av det här jag alltid kommer på, tyvärr för sent, att sådana här spelningar inte är för mig.
Nu hade vi väldigt roligt ändå, bandet. Det lät fantastiskt bra om än lite odynamiskt och man hoppas att det där ute i kabinen fanns någon resenär som lyssnade, uppskattade och förstod att vi faktiskt spelade på riktigt. Stefan hade verkligen plockat ihop ett riktigt kul band och hans styrning var, som alltid, bra!
Ett kärt återseende var Henrik Johnsson som var kvällens konferencier. Fina och roliga minnen från inspelningen av Musikmaskinen 2008 poppade upp... tycker verkligen om honom och uppskattar hans pålästa och vetgiriga personlighet.
Nu, medans jag skriver... jag kan inte hjälpa att jag överhör ett roligt samtal... jag sitter på tåget hem, trött och på andra sidan gången, bredvid mig, sitter en kille... Han berättar om sitt nyinförskaffade YAMAHA DTX. Han är otroligt nöjd! Jag känner mig som en liten Yamahaspion som skriver om det, han skulle bara veta...
Ps. Om ni funderar på att ta trumspelet till nya höjder kan jag verkligen rekommendera en jätteskön stol! Ds.
Kommentarer
Trackback
