adamdrummer

Jag tillbringar inte den här Påsken med familj och vänner utan på Orionteatern med Mor Courage och hennes barn. Min nya familj den här Påsken är medlemmarna i en pjäs skriven av  Bertolt Brecht.

Jag vet inte vad det är med teatern som får mig att må så bra... dels är det väl stämningen bland alla medverkande som gör att man trivs, alla nya möten med starka och egna personligheter. Dels är det väl mörkret, det intima förhållandet till publiken och att nästan alla konstformer är representerade, text, skådespeleri, ljud, ljus, bildkonst och musik! Jag älskar att vara på en teater och längtar konstant efter det sedan jag, från och till, arbetare på Uppsala Stadsteater under hela 90- talet.

Nu var ett tag sedan jag spelade på teater, senast var med Pia Johansson och Katrin Sundberg i föreställningen "Allt man aldrig fått göra..." på Rival. 2008. Tyvärr blev det kortare än man önskat...

Tillbaka på Orionteatern. Pjäsen behandlar frågeställningen, "Hur ska man kunna leva ett gott och bra liv i en värld som inte erbjuder någon godhet utan bara ondska?!" Mor Courage äger ett Marketenteri och gör sitt levebröd på att sälja varor till soldaterna under det 30-åriga kriget. Hon lever på krig!

Jag undrar hur många människor eller hur många musiker som lever på att gör sitt levebröd på "ickegoda" saker? Är t.ex. en musiker som gör reklammusik för bilar oetisk..? Hur många gånger har jag inte gjort oetiska gig?! Skulle jag ta ett partygig i morgon hos en vapenhandlare i Afrika? Skulle jag, om jag hade haft ett val, varit kapellmästare i film producerad av propagandaminister Goebbels? Man måste sätta gränserna själv, så klart, men en sak är säker jag tjänar mycket mer pengar på ett företagsgig för Volvo än här under 3 kvällar på Orionteatern. Men det känns viktigare och riktigare på teatern.

Jag vikarierar för Jouni Haapala, han gigar med De Lyckliga kompisarna under Påsken. Noter, inspelningar och övrigt material är fantastiskt förberett av honom och jag har suttit med på en föreställning för att få alla cueer i kroppen.

Det finna bara ett problem, koordinationen hos mig är inte riktigt lika väl utvecklad som hos Herr Haapala, han envisas med att lägga ut ljud på sina synthtrummor på det mest fantastiskt oväntade ställen, en bastrumma på FEL fot, en "Åsnekäke" på 2 meters håll medans man spelar Cajon... och sen ska man plötsligt spela akustiska trummor med Congasolo... Huga! Nu har jag spelat två föreställningar, en kvar, och det har gått nästan helt felfritt... men vad jag har fått koncentrera mig... Tack kära Betablockerare! Tack också Magnus Larsson, kontrabas och gitarr, Hanna Ekström, viola och Johan Arrias, saxofoner, för det fina bemötandet!

Ha en fin helg nu!

Adam

Ps. Som den Fältartist jag är måste jag passa på att säga att mitt "vapen" i krig skulle vara Yamahas hardware. Kolla t.ex. in det här fantastiska nya virvelstället, SS950, med centrumkula och "spikar" att fälla ut... Ds.