Lidia och Yamaha på Sala DF, sound check...

 

Dag 2. Slår upp mina blå till ljudet av storstad… jag älskar det här! Nu först ett par timmar i city med Claudia Tolay en mycket kär vän med stort intresse för musik, sen sound check… Vi ska spela på en stor musikklubb i utkanten av Barcelona och jag har släppt sargen! Det är bara att åka med... Folk pratar över huvudet på mig, alla håller löst på tider och skrattar åt mitt ordningsinne. Spanskan smattrar och ibland slänger Marcelo Frajmowicz, musiker, producent och till lika skivbolagsdirektör för Elefantito Records in en snabböversättning... jag förstår mer nu...

Snyggt material till Lidias gig, posters och stickers på Internationell nivå...

Två huvudakter och ett förband! Allt känns hur proffsigt som helst och den kvinnliga monitorteknikern har toppkoll. Vi får chans att testa början och slut på alla 13 låtar, känns skönt med tanke på att vi nästan aldrig har spelat ihop förut... ja förutom det två och en halv timme långa repet igår, så klart! Jag har ett Yamaha Absolute Custom Birch i blekbrunt och tyvärr EVANS skinn... det är en någon som är bra på att sälja just EVANS här i Spanien... hm... Pukorna blir fattiga rent akustiskt och jag ser att någon innan mig redan har överspelat dem med gropar i skinnen som resultat...

Konserten känns otroligt avslappnad och slutresultatet gör att alla är jättenöjda! Jag blir så förvånad, Lidia har trots att hon både är ung och i början av sin karriär redan ett stort antal fans som kan hennes låtar och texter utantill! Publiken är så engagerad och alla sjunger med... Lidia är säker och öppen på scenen, sjunger gudomligt och privat är hon som en liten syster, rolig och stundtals en riktig "Cantarina"... Det kommer gå bra för henne!

Pepe Curioni, basisten, är en hårt arbetande basist i Barcelonas musikvärld men han berättar att han flyttar till Madrid om ett par dagar; Där finns det speltillfällen! Jag förstår inte?! Jag som tycker att den här staden erbjuder så mycket mer än t.ex. Stockholm... Senare under kvällen, när jag blir uppbjuden på Stevie Wonderjam med Pepe och ett annat band på klubben El Paraigua, kan jag förstå bättre. Det som känns så romantiskt för mig med Barcelona måste vara precis som att haka på ett coverband på Big Ben här i stan... Han siktar högre och jag, jag har ju bara tur att jag är från att få kliva in på den här Artistnivån i Barcelona. Det tack vare festivalgigen på 40 Principales med Emilia de Porett.

Otroligt lyckad kväll och natt, i morgon ska det bli fotboll, kanske grillning och segling... vem vet?!

Ps. När jag kommer hem ska jag slänga mig på luren till Yamaha och kolla in det nya Yamaha Custom Vintage Ltd., har fått så många frågor om det nu så jag känner att jag måste lära mig allt... Vi hörs! Ds.