adamdrummer

Foto: Yamaha Scandinavia.

Kollar ni Idol?

I bakgrunden, på ”Nyartisternas” scen, står ett trumset som tillhör Johan Franzon. Yamaha kan man läsa på frontskinnet om man kisar.

Nu skulle man ju kunna tro att han, som vanligt, har bästa och dyraste man kan frambringa i trumväg, Absolut eller Recording t.ex., men så är det icke i det här fallet.

Det är det senaste tillskottet i Yamahatrumfamiljen, ROCK TOUR som står där i sin fina gråmatta finish.

Här har vi ett trumset som har suddat ut gränserna mellan ett nybörjarset och ett proffsset. Sanningen är den att det är ett proffsset till priset av ett nybörjarset.

Fråga mig inte hur dom gjort det men dom låter enligt rykte, fantastiskt och du kan få ett grundset för bra under 15 000:-. Kontrollerade, mjuka med lite Vintage- anda säger Johan själv. Han har satt REMO coatet Emperor på pukorna och storlekarna han använder på Idol är, 10” 14” 16” 22”. Jag tror faktiskt att jag ska åka till TV studion i veckan och prova dom själv. Återkommer med en egen test blogg snarast… Rykten kan jag inte tro på!

Just apropå rykten har jag börjar reflektera över hur människan inte riktigt, rent moraliskt, har utvecklats i takt med Internets revolution . Man kan dagligen läsa flertalet övertramp där den skrivande inte kan ha tänkt längre än till tangenten på datorn. Saker man kanske förut skvallrade om eller anförtrodde en nära vän, på tu man hand, skrivs ut på Face Book och träffar tusentals människor. Tänker t.ex. på hatgruppen mot modellen i Apolivareklamen som hade över 20 000 medlemmar, där folk var rent hatiska mot tjejen, inte producenterna av filmen… hur fan tänker man då?

Eller som när en utav mina absolut bästa vänner klarade livhanken med nöd och näppe i ett skottdrama häromdagen och jag får läsa kommentarer om att det var synd att dom missade? Hur illa får man bete sig? Visst kan man ha personliga åsikter en person, hans/ hennes arbete eller en dålig handling. Men innan man förpestar någons rykte, sårar eller t.o.m. önskar livet av någon bör man tänka sig lite för.

Det finns en film, jag tror den heter Doubt, Maril Streep spelar en nunna som med stenhård hand driver en pojkskola under mitten av 60 talet i Bronx. Vid ett tillfälle i filmen berättas en historia: En kvinna har fått dåligt samvete då hon spridit ut rykte som inte bar på vidare värst mycket sanningshalt. Hon går till en präst för att be om syndernas förlåtelse. Prästen ber henne ta en kudde och skära upp den på taket till hennes hus. Hon gör som prästen ber henne och dagen efter återkommer hon till kyrkan och prästen frågar om hon gjort det han bad henne om och om vad som hände? Kvinnan svarar: Det blev fjädrar överallt och dom spreds för vinden! Prästen ber då henne att samla ihop alla fjädrarna. Hon svara: Men det går ju inte, jag vet ju inte vart de flög?!

Kanske ska man se det skrivna ordet som en fjäder och Internet som en utav de kanske starkaste och mest världstäckande vindarna vi någonsin skådat?

Ps. Jag ska passa på att skära upp en fantastisk kudde trummor från den här nya  Brittiska Yamahatrumsidan! Här kan ni klicka runt mellan roliga och snygga undersidor och jag ber er titta lite extra på Rock Tour och Club Back Beat, där det finns filmer där man får höra virveltrummorna live! Men det är fakta! Ds.

Sing Sing All Stars eller De 4 fullkomlig galna internerna.

Thobias Gabrielsson, bas, jag, trummor, Jocke Niehoff, key och Jimmy Wahlsteen, git.

Sista inspelningsdagen för SVT produktionen Sing Sing, ett musikunderhållningsprogram för barn och yngre ungdom. Idag muckade vi efter den andra inspelningsvoltan då vi har suttit inlåsta på Filmhusets Studio 1 i tre dagar.

Så uppfriskande att arbeta med barn, alla i produktionen gör sitt bästa för att få gästerna och publik att må bra och ha så roligt som möjligt Alla i teamet bär namnlappar och det gör att man tilltalar varandra med förnamn vilket i sin tur räddar skiten av t.ex. mig som aldrig glömmer ett ansikte men har lite svårare med namn och saker som innehåller bokstäver.

(Apropå det så är det en förklaring till att mina bloggar måste rättas så där 2 till 7 gånger efter jag postat dem… och ändå slinker det igenom massa fel).

Ser mycket fram emot att se hur det här programmet ska bemötas av tittarna. PREMIÄR 9 Okt! SVT.

Vi i bandet försöker verkligen att spela med så mycket energi som är möjligt, Bumprarna och Outrot t.ex., är ett jamande av kollosala mått.

När barnen sjunger sina egna nummer förvånar det mig att dom är så coola över att sjunga live för första gången med band och att inte fler misstag görs, det är förstatagningar varje gång. Otroligt! Troligtvis är det för att vi vuxna inte har hunnit pumpa de små liven fulla med prestationkrav och knasiga värderingar än. Ni skulle bara veta vilka krav våra mest folkkära artister sätter på sig själva när de hamnar i en till synes lättsam och lustig situation som en musik Game Show. Det slipper vi här på Sing Sing...

Jag använder mitt Yamaha PHX på den här produktionen, en 22” bastrumma, 10” och 12” tums hängpukor och 16” golvpuka. Den här gången har jag  Dave Weckls 13” signatur trumma som huvudvirvel. Har satt på ett Remo Powerstroke 3  för ovanlighetens skull och den blir kanske lite stum men ändå skönt kontrollerad. Inget för finlir kanske men det är det ju inte frågan om heller..
12” Musashi får vara min auxvirvel och för fetaste balladerna har JR Robinsons 15” trumma varit med. Dammade även av mitt gamla Yamaha DSXT pad med träsarg som jag fått av Lars på Yamaha, för att kunna köra trumaskinsljud från DTX modulen, skulle bara vilja ha fler pads! Någon där ute som sett några?

Det är roligt på jobbet nu, kanske för att jag börjat med inredningen/ scenografin i år. Att spela blir en härlig lyx i stället för en ”måstebörda”. Att kunna tacka nej till musikjobb jag inte tycker om att göra känns toppen. Det märks på spelet och självkänslan också.

Hör

Foto: Ett segel jag hängt lite på sniskan... revs dagen därpå!

Det är meningen som far genom huvudet på mig millisekunden innan vi ska gå laget runt och presentera varandra i produktionsteamet på Gotland inför inspelningen av TV4s nya Lördagsunderhållning. Jag säger rätt när det blir min tur.

Har hamnat i en situation som är underlig, håller på med inredning och scenografi, blommor och patinering i en lada som ska fungera som lunch och middagsrum för 7 av Sveriges mest folkkära artister. Det visar sig att jag faktiskt har spelat med 5 av dem, beatklippt den sjättes video och den den sjunde artisten har jag bara klämt en öl med på en festival i Västerås för 3 år sedan… ( Jag mötte Lassie).

Bandet som ska spela på scenen jag byggt består av mestadels vänner och jag blir orolig för att jag inte ska veta vilket ben jag ska stå på. Nu visar det sig att jag aldrig kommer att behöva tänka på det…  Det blir upp till 15 timmars arbetspass per dag och ändå blir vi nästan inte klara innan resten av crewet kommer. Ingen tid för eftertanke här inte. Nya besked från en av producenterna resulterar till att vi tillslut lämnar både setet och ön i förtid... men det är en annan historia.

Jag kände mig i alla fall väldigt hemma trots att jag inte spelade i bandet och skulle nog faktiskt göra det oavsett vilken roll jag hade i en Tv- produktion.

Hur sommaren varit? Vet faktiskt inte vad jag ska säga… bra och lugn. Ofrivillig semester…

Nu sitter jag på båten hem till Fastlandet och ska spela in Sing Sing på Filmhuset. Ett nytt barn/ ungdomsprogram för SVT. Ola Lindholm är programledare och bandet är faktiskt alla tidigare medlemmar av Olas Riktig Talkshow eller Myror i Brallanbandet. Det känns verkligen härligt att arbeta tillsammans igen. Jimmy Wahlsteen, gitarr, Thobias Gabrielsson, bas, Jocke Niehoff, keyboards och så jag.

Programmet är likt en upphottad variant av Sing A Long men anpassad för yngre…

Ola gör det igen, talar till barnen som om de var vuxna… Mina Damer och Herrar! Vi i bandet har Smoking och det sparas inte på något!

Jag får känslan av att vuxna och barn kommer att kunna njuta av det här, tillsammans.

Tänker mycket på hur uppdelade vi blir nu för tiden äldre och yngre.  Familjeprogrammen har börjat lysa med sin frånvaro och barnen slussas mer och mer in på egna kanaler och inte bara det, jag tror väldigt många barn tittar på tv själva i sitt egna rum eller så drar de vuxna sig tillbaka till sängkammaren och slötittar i sängen medans barnen hanterar vardagsrums Tv’n?!

Har ett gästspel i mitt Yamaha PHX trumset, ett cymbalmärke jag aldrig prövat fullt ut förut… det är spännande, nya klanger och annorlunda känsla men jag tycker om det jag hör. Återkommer snarast med en djuplodande blogg.

Har också lekt Dalí med mitt Yamaha HEX- rack. Har låtit armarna vridas och byggt en galen bur som ser ut att kunna välta vilken sekund som helst… men det gör den INTE!

Hörs mycket snart!